Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. En afton i Onkel Toms stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 ONKEL TOMS STUGA.
blifva kallad hädan till Herrens härlighet; men jag är redo, barn; det
förefaller mig, som hade jag redan mitt lilla knyte hopknutet och min
hufva på mig och endast väntade på diligensen, som skall komma och
taga mig hem. Ibland om nätterna tycker jag mig höra rasslandet af
hjulen, och jag tittar ständigt ut. Också ni, barn, måste hålla er
beredda; ty jag säger er alla, barn,” — här höjde den gamla rösten
och stötte sin staf hårdt i golfvet — “ att den där saligheten är någon¬
ting outsägligt stort! Den är någonting outsägligt stort, barn — ni
veta ingenting om den — den är underbar”
Den gamla satte sig ned, medan tårarne strömmade utför hennes
kinder, ty hennes egna ord hade alldeles öfverväldigat henne, och hela
församlingen uppstämde:
“O, Kanaan, o, Kanaan,
Jag går till det ljusa Kanaan.”
På begäran läste nu master Georg de sista kapitlen i Uppenbarel¬
seboken ; läsningen afbröts allt emellanåt af sådana utrop som : “ Så
märkvärdigt! ” “ Hör bara ! ” “ Tänk på det! ” “ Kommer detta
att hända snart, månne?”
Georg, som var en begåfvad gosse och af sin moder bade bibringats
goda insikter i religiösa ting, gjorde allt som oftast egna utläggningar
och förklaringar öfver den upplästa täxten. Detta skedde med ett
allvar och en värdighet, som förskaffade honom hans svarta åhörares
allmänna och oförställda beundran; de unga sågo vördnadsfullt upp till
honom och he gamla välsignade honom. Man kom allmänt öfverens
om, att “en präst icke kunde lägga ut Ordet bättre än master Georg”
och att “ hans gåfvor verkligen voro förundransvärda.”
Onkel Tom var i trakten ansedd som ett slags patriark i religiösa
angelägenheter. Han hade af naturen en utprägladt moralisk an¬
läggning, hvartill kommo en högre själsodling och vidare vyer, än
som voro vanliga bland hans medbröder, hvarför dessa blickade upp
till honom med stor vördnad och höllo honom i anseende som en präst
ibland sig. I själfva verket kunde hans enkla, af hjärtat gående,
allvarliga och värdiga förmaningstal hafva tjänat till uppbyggelse
äfven för personer af en högre samhällelig bildningsgrad. Men det
var likväl i bönen hans förnämsta styrka låg. Ingenting kunde
Öfvergå den rörande innerligheten, det barnafromma allvaret i hans
böner, de där städse togo sig uttryck på bibelns eget, poetiskt bildrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
