Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hvari skildras känslorna hos “lefvande ting” då de byta ägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 ONKEL TOMS STUGA.
Efter några ögonblicks vandring hade de nått fram till onkel Toms
stuga; här stannade Elise och knackade lätt på fönsterrutan.
Bönemötet hos onkel Tom hade som vanligt, på grund af psalmsån¬
gen, dragit ut till sent på kvällen, och alldenstund onkel Tom efteråt
hade känt sig i stämning att förnöja sig och de sina med några solo¬
nummer, hade han och hans kära gumma ännu icke insomnat, fastän
klockan var emellan tolf och ett på natten.
“Gode Gud, livad står på?” utropade tant Kloe förskräckt i det
hon rusade upp och vek undan fönstergardinen. “ Så sant jag lefver,
är det inte Elise ! Kläd på dig kvickt, gubbe ! Och där är ju gamle
Bruno också, tassande omkring. Hvad i all världen !! Jag skall gå
och öppna dörren.”
Den goda gumman lät genast sina ord åtföljas af handling, och när
dörren flög upp, föll skenet af ett talgljus, som onkel Tom i en hand¬
vändning hade tändt, öfver flyktingens förstörda anletsdrag och mörka,
vilda ögon.
“Gud bevare mig, så du ser ut! Du riktigt skrämmer mig, barn!
Ar du sjuk eller livad går åt dig? ”
“ Jag är stadd på flykt, onkel Tom och tant Kloe; jag för bort mitt
barn ; master har sålt honom ! ”
“Sålt honom!?” upprepade båda på en gång och höjde händerna i
bestörtning.
“Ja, sålt honom,” gentog Elise med fasthet. “Jag smög mig in i
rummet bredvid sängkammaren i kväll och hörde master säga till
missis, att han hade sålt min Harry och äfven er, onkel Tom — båda
två — till en slafhandlare, och att master skall rida bort i morgon
bittida, och att karlen sedan skall komma och hämta er.”
Tom stod, under det Elise talade, med lyfta händer och stela,
vidöppna ögon, likt en sömngångare. Sedan innebörden af hennes
ord småningom blifvit klar för honom, föll han tillsammans, snarare
än satte sig, på sin gamla stol och lät hufvudet slappt sjunka ned emellan
knäna.
“Må den gode Guden förbarma sig öfver oss ! ” klagade tant Kloe.
“ Ah, det är som om det inte vore sant! Hvad har han väl gjort, att
master skulle sälja honom f ”
Han har inte gjort någonting — det är icke af någon sådan orsak,”
upplyste Elise. “ Master ville icke sälja, och missis — hon är alltid
själfva godheten. Jag hörde hur hon tiggde och bad för oss; men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
