Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hvari skildras känslorna hos “lefvande ting” då de byta ägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 85
sade henne, att det tjänade till intet, emedan han stod i skuld till den
där karlen och var i hans våld, och master sade, att om han inte beta¬
lade honom, så skulle han bli tvungen att sälja hela egendomen och
allt folket och flytta härifrån. Ja, jag hörde master säga, att han inte
hade något val emellan att sälja dessa båda och sälja allesamman; så
hårdt låg karlen efter honom. Master sade, att han var ledsen; men
ack, missis — ni skulle hafva hört henne tala! Om inte hon är en
kristen och en ängel, så har det aldrig funnits någon sådan. Jag är
en stygg flicka, som lämnar henne så här; men jag kan inte hjälpa det.
Hon sade själf, att en enda själ är mera värd än hela världen, och min
lille gosse har en själ — hvem vet hvad som skulle blifva af den, om
jag nu läte honom bortföras? Jag är viss om, att jag handlar rätt;
men om det ändå inte skulle vara rätt, så må Gud förlåta mig, ty jag
kan ej göra på annat sätt! ”
“ Hör du, gubben min ! ” sade tant Kloe. “ Hvarför går inte du
också med ? Vill du stanna för att bli släpad nedåt floden, där de pina
ihjäl niggrer med oskäligt arbete och svält? Jag skulle bra mycket
hällre vilja dö än komma dit någon gång. Det är ännu tid för dig — gör
sällskap med Elise — du har ju fripass att komma och gå när du vill.
Se så, skynda dig upp, så skall jag göra i ordning litet smått och godt
åt dig.”
Tom lyfte långsamt hufvudet, blickade sorgset men lugnt omkring
sig och svarade:
“ Nej, nej — jag följer inte med. Låt Elise gå; det är hennes rät¬
tighet. Jag vill icke lägga något hinder i vägen — det är icke natur¬
ligt för henne att stanna. Men du hörde, hvad hon sade! ” Om
master måste sälja antingen mig eller ock allt folket på egendomen, må
han då sälja mig ! Jag tänker, att jag kan bära det lika väl som någon
af dem ” — här skakade en konvulsivisk snyftning det breda, starka
bröstet. “ Master har alltid funnit mig på min plats — han skall alltid
finna mig där. Jag har aldrig missbrukat hans förtroende, aldrig på
något sätt nyttjat mitt fripass i strid mot mitt löfte, och jag skall det
häller aldrig. Det är bättre, att jag ensam blir tagen härifrån, än att
alltsamman skall säljas. Vi fa inte klandra master, Kloe; han skall
draga försorg om dig och de stackars. . .”
Här vände onkel Tom hufvudet mot den grofva skottsängen med
dess börda af ullhufvade småttingar och blef därvid alldeles öfverväl-
digad af sin smärta. Han lutade sig mot stolsryggen och betäckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
