Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Upptäckten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 ONKEL, TOMS STUGA.
Det blef nu under en kvarts timme en stor uppståndelse i huset —>
där var ett ropande och springande, ett öppnande och stängande af dör¬
rar, och öfverallt såg man ifriga ansikten af alla möjliga färgskiftnin¬
gar. Endast en person, som skulle kunnat sprida ljus i saken, höll sig
orubbligt tyst — och det var öfverkokerskan, tant Kloe. Tigande och
med ett dystert moln öfver sitt förr så fryntliga ansikte, fortfor hon att
rosta frukostbrödet, som om hon hvarken hörde eller såg någonting af
uppståndelsen omkring henne.
Snart satt vid pass ett dussin små svarta bytingar uppflugna som lika
många kråkor på verandabalustraden, hvar och en besluten att vara
den förste, som underrättade den främmande mastern om hans otur.
“ Han skall bli topp rasande, det är jag säker på,” sade Andy.
“ Och hvad han skall svära! ” sade den lille svarte Joppe.
“ Ja,” bekräftade den ullhåriga Amanda, “för han kan svära, må ni
tro. Jag hörde på honom i går vid middagen. Jag hörde allt livad
de sade då, för jag var i det lilla rummet bredvid, där missis har sina
stora krukor, och jag hörde hvartenda ord.”
Och Amanda, som aldrig i sitt lif mer än en svart katt hade tänkt
på betydelsen af något ord hon hört, tog på sig en mycket snusförnuftig
och öfverlägsen min ; men hon glömde att tala om, att, fastän hon verk¬
ligen vid det åsyftade tillfället befunnit sig bland misste’ stora krukor,
hon likväl sofvit som ett godt barn hela tiden.
När slutligen Haley kom ridande med stöflar och sporrar, hälsades
han från alla håll med den obehagliga nyheten. De små bytingarne på
verandan blefvo ej svikna i sitt hopp att fa höra honom svärja, hvilket
han gjorde med en ledighet och en glöd, som väckte deras stormande
förtjusning, allt under det de böjde sig undan och sprungo hit och dit
för att undgå slagen af hans ridspö. Slutligen begåfvo de sig i samlad
trupp till den förvissnade gräsplanen nedanför verandan, där de hop¬
pade, skreko och skrattade af hjärtans lust.
“ Om jag bara hade fatt i de små odjuren!” brummade Haley med
sammanbitna tänder.
“ Men si det har ni inte, ändå! ” sade Andy med en triumferande
piruett och en mängd tokroliga grimaser bakom den olycklige slafhand-
handlarens rygg.
“ Jag far verkligen säga, Shelby, att det här var en högst märkvärdig
affär! ” utbrast Haley, i det han utan vidare ceremonier inträdde i mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
