Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. En förtviflad moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 ÖRREL TÖMS STUGA.
“ Bedja för dem ! ” utbrast tant Kloe. “ Nej, det är för mycket
begärdt; jag kan inte bedja för dem.”
“ Det är den naturliga känslan, Kloe, och naturen är stark,” gen-
mälte Tom, “ men Guds nåd är starkare. Dessutom borde du besinna,
i hvilket förfärligt tillstånd den stackars människans själ, som kan
göra sådana saker, befinner sig, och du borde tacka Gud för, att inte
du skulle kunna handla så. Jag skulle hällre vilja bli såld tusen gånger
än hafva så mycket på mitt samvete att svara för, som den där arma
människan.”
“Det ville jag med, det är visst och sant,” försäkrade Joppe. “Skulle
vi inte vilja det, Andy ? ”
Andy axlade sig och lät höra en bifallande hvissling.
“ Jag är glad, att inte master red bort i morse, såsom han först äm¬
nade,” sade Tom. “ Det skulle ha gjort mig mera ondt än att jag blef
såld. Kanske hade det varit naturligt för honom, men det skulle
hafva gått mig djupt till sinnes —jag har ju känt honom sedan han
var liten gosse. Men nu har jag fatt se master och börjar lättare kunna
foga mig i Guds vilja. Master har inte kunnat hjälpa detta ; han har
gjort rätt; men jag fruktar, att det så att säga kommer att gå bak¬
länges med saker och ting här, sedan jag är borta. Man kan inte
begära, att master skall kunna ha ögonen i hvarje vrå, såsom jag haft,
och hålla reda på allting. Gossarne vilja nog allesamman göra sitt
bästa, men de äro så förfärligt vårdslösa. Det är detta som oroar
mig.”
Nu hördes klockan ringa, och Tom blef inkallad till herrskapet.
“Tom,” sade Mr. Shelby vänligt, “jag ville bara säga dig, att jag
gifvit denne herre en skriftlig förbindelse att betala honom ett tusen
dollars, om du inte är tillstädes, när han kommer för att hämta dig.
Han skall i dag fara bort för att styra om en annan angelägenhet, och
du kan därför använda din dag efter godtfinnande. Gå hvart du vill,
min gosse! ”
“ Jag tackar er, master,” svarade Tom.
“Men kom ihåg,” inföll slafhandlaren, “att du inte lurar din master
med något af edra vanliga niggerknep, ty jag skall kräfva ut hvarenda
cent af honom, om du flyger din kos. Om han ville lyssna till mig, så
skulle han inte lita på någon enda af er — hala som ålar som ni äro ! ”
“ Master,” sade Tom och vände sig med rak och manlig hållning till
Mr. Shelby, “jag var knappast åtta år, när gamla missis lade er i mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
