Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. En förtviflad moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 111
“ Ja, det förtjänar han,” sade tant Kloe med bister uppsyn, “ han,
som krossat så många, många hjärtan. Jag säger er allesamman,” fortfor
hon, vändande sig mot sina åhörare och höjande gatfeln, som hon höll i
handen, “ det är som master Georg läste i Uppenbarelseboken om
själarna, som ropade under altaret — och som ropade till Herren om
hämd öfver deras blod — och en gång skall Herren höra dem — ja,
det skall han ! ”
Man lyssnade med öppen mun till tant Kloe, som åtnjöt stort an¬
seende i köket, och som middagen nu ändtligen var inburen, hade hela
kökspersonalen god tid att prata med henne och åhöra hennes anmärk¬
ningar.
“ Sådana skola ju brinna i evig eld, eller hur?” frågade Andy.
“ Det skulle jag vilja se på ! ” förklarade lille Joppe.
“Barn !” ljöd en stämma, som kom dem alla att spritta till.
Det var onkel Tom, som hade kommit in i köket och stannat vid
dörren, lyssnande till deras samtal.
“ Barn ! ” sade han. “ Jag hoppas, att ni inte förstå, hvad ni säga.
I evig eld är ett förfärligt ord, barn ; det är rysligt att tänka därpå.
Ni få inte önska någon mänsklig varelse något sådant.”
“ Vi önska häller ingen det utom de där själasäljarne,” genmälde
Andy. “ Man kan inte låta bli att önska dem det, ty de äro så rysligt
ogudaktiga.”
“ Ropar inte så att säga naturen själf ve och förbannelse öfver dem?”
utbröt tant Kloe. “ Slita de inte utan förbarmande spenbarnet ifrån
moderns bröst och sälja det! Och de små barnen, som gråtande söka
skydd i moderns kjolar — rycka de dem inte ifrån henne och sälja
dem! Skilja de icke utan miskund man och hustru åt!”—här föll
tant Kloe i högljudd gråt och fortfor: “Bry de sig väl om, att de
slita hjärtat ur bröstet på en stackare? Finns det kanske ett uns
barmhärtighet hos dem under allt detta? Dricka de inte och röka och
betrakta detta människoplågeri som den naturligaste sak i världen?
Bevara oss väl, om inte den onde skall ha dem, hvad skall han då tjäna
till?!”
Tant Kloe betäckte sitt ansikte med det rutiga förklädet och snyftade
öfverlj udt.
“Bedjen fördem, som försmäda eder, säger den heliga boken,” erin¬
rade onkel Tom saktmodigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
