Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. En rådplägning emellan människojägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 ONKEL TOMS STUGA.
“Det skall du strax få höra, Tom/’ genmälte Haley. “Det var
minsann en riktig lyckträff, att du kom hit. Jag har råkat i en svår
knipa, och du måste hjälpa mig.”
“Ähal Det kan jag just tänka mig,” brummade Loker. När du
är glad att träffa en, så måste det ligga någonting därunder. Hvar är
det nu skon klämmer?”
“ Du har en vän med dig, tror jag ! ” gentog Haley, i det han tvek¬
samt betraktade Marks. “ En kompanjon, hvaba ? ”
“Jaha, det stämmer. Hör hit, Marks ! ” Det här är den gossen,
som jag höll ihop med nere i Natchez.”
“ Det fägnar mig ofantligt att göra er bekantskap,” försäkrade
Marks och räckte fram en långsmal, kloliknande hand. “ Mr. Haley,
eller hur ? ”
“Just på pricken, herre,” genmälte Haley. “Och nu, go’herrar,
eftersom vi så lyckligt ha kommit ihop, så ska vi ha oss en munter
afton tillsammans. — Hör på, gamle utter,” sade han till värden, som
stod vid disken, “ skaffa oss hett vatten, socker och cigarrer, och ett
helt fat af den rätta sorten, här ska bli annat af! ”
De följdes nu åt in i den kammare, som Haley nyss lämnat;
ljusen tändes, mera ved lades på elden, och de tre hedersmännen slogo
sig ned rundt omkring det vaxduksklädda bordet.
Haley begynte nu i kraftiga ordalag beskrifva sin otur och sina
ntståndna vedermödor. Loker hörde på med sammanknipna läppar och
bister uppsyn. Marks, som med stor omsorg lagade i ordning en
toddy åt sig efter sin egen smak, såg då och då upp ifrån sin syssel-
^ sättning och åhörde med spänd uppmärksamhet Haleys berättelse.
Slutet af densamma tycktes roa honom utomordentligt, ty han vred och
vände sig på stolen och det ryckte i hans mungipor. Då Haley
ändtligen hade slutat, inföll han :
“ Jo, ni har blifvit ordentligt dragen vid näsan, hi, hi, hi! Och det
på ett riktigt finurligt sätt ändå! ”
“ Den här affären med ungar är i alla fall mycket besvärlig och
tråkig !” sade Haley i dyster ton.
“ Om vi bara kunde hitta på något sätt att få kvinnfolk att släppa
sina ungar! ” återtog; Marks. “Det skulle minsann vara den största
uppfinning, som någonsin gjorts! ” — och Marks skrattade åt sin
egen kvickhet.
“ Just precis ! ” sade Haley. “ Jag kan aldrig begripa mig på dem ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
