Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. En rådplägning emellan människojägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 139
“ Nej, det är klart,” sade Marks. “ Om hon för rasten blifvit intagen
någonstädes, så går det inte häller. Hundar äro till ingen nytta utom
på de stora plantagerna i Södern, där niggrerna inte hafva att påräkna
någon hjälp vid sina rymningar.”
Tom Loker, som varit ute i skänkrummet och hört sig för, kom nu
tillbaka.
“ Nu är karlen kommen med båten!” utropade han. “Nu gäller
det, Marks?”
“Stundom satt han baklänges på hästen.”
Marks reste sig långsamt och motvilligt, kastade en bedröfvad blick
omkring sig i det bekväma rummet, som han nu nödgades lämna, men
det stod honom intet annat val åter än att lyda. Efter utbytande af
ännu några ord med Haley, som med synbar motsträfvighet öfverläm-
nade 50 . dollars till Loker, skildes det snygga klöfverbladet åt för
natten.
Om våra bildade kristne läsare hafva någon invändning att göra
emot det sällskap, livari nyss skildrade scen infört dem, så få vi bedja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
