Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. En rådplägning emellan människojägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 ONKEL TOMS STUGA.
dem att i tid söka öfvervinna sina fördomar. Vi bedja att få erinra
dem, att människojägareyrket hållit på att stiga till värdigheten af en
lagenlig och patriotisk sysselsättning. När en gång hela det ofantliga
landområdet emellan Mississippi och Stilla hafvet utvecklats till en
enda väldig marknadsplats för kroppar och själar, och då detta upp¬
lysta nittonde århundrade blifvit helt genomträngdt af affärsprinciper,
bland hvilka handeln med människokött tar ledningen ; — då skola
måhända till slut slafhandlaren och slafjägaren komma att räknas till
vår aristokrati!
Medan detta tilldrog sig på värdshuset, fortsatte Sam och Andy
mycket upprymda sin väg hem.
Sam var alldeles otroligt uppspelt och gaf sin munterhet luft i alla
möjliga oartikulerade rop och läten och i de mest putslustiga gester och
grimaser. Stundom satt han baklänges på hästen med ryggen mot dess
hufvud; så gjorde han plötsligt ett saltomortale, så att han kom rätt i
sadeln igen, allt under uppgifvande af riktiga indiantjut. Därpå ord¬
nade han sina anletsdrag i högtidliga rynkor och började med stort all¬
var och mycken värdighet läxa upp Andy, för att denne skrattade och
bar sig åt som en tok. Ögonblicket därefter kunde han slå sig på
knäna med händerna och brista ut i skallande skrattsalvor, så att det
ekade i skogen. Under allt detta läto de båda ryttarne sina hästar
trafva med oförminskad hastighet, så att de redan emellan klockan tio
och elfva på aftonen voro hemma vid gården igen. Då de stego af
utanför verandatrappan, skyndade Mrs. Shelbv ut.
“ Är det du, Sam ? Hur har det gått ? ”
“Master Haley hvilar sig på värdshuset; han var så förfärligt trött,
missis.”
“ Och Elise, Sam ? ”
“ Jo, hon har lyckligt kommit öfver Jordan och är så att säga i Ka¬
naans land.”
“ Hvad menar du, Sam?” utbrast Mrs. Shelby förfärad vid tanken
på, livad detta bildliga talesätt möjligen kunde innebära.
“Ack, missis, Herren beskyddar de sina! Elise har kommit öfver
floden till Ohio på ett så underbart sätt, som om Herren själf fört
henne öfver i en brinnande vagn med brinnande hästar.”
Sams fromhetsådra flödade alltid ymnigt i hans matmors närvaro;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
