Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Hvari det visar sig, att äfven en senator icke är annat än en människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 ONKEL TOMS STUGA.
plötsligt, i det han raskt vände sig om och beslutsamt sväljde någon¬
ting, som ville stocka sig i halsen.
“ Emedan han verkligen var en god husbonde; det skall jag alltid
säga om honom ! Min missis var också mycket god, men de kunde inte
hjälpa detta. De voro i stort behof af pängar; och på något sätt, som
jag inte känner till, hade den där karlen fått dem i sitt våld, så att de
voro tvungna att göra som han ville. Jag lyssnade utanför deras rum,
då master sade detta till missis; och hon talade och bad för mig, men
han kunde icke hjälpa det, sade han, och papperen voro redan under-
skrifna. Det var då jag tog Harry och lämnade mitt hem. Jag visste,
att jag inte kunde lefva, om de togo honom ifrån mig, — han är ju mitt
allt!”
“ Har ni ingen man?”
“Jo, men han tillhören annan husbonde. Hans master är mycket
hård emot honom och lät honom nästan aldrig besöka mig; han blef
nu på slutet allt hårdare och hårdare emot Georg och hotade att sälja
honom nedåt Södern. Det är väl knappast troligt, att jag någonsin
mera får återse min Georg! ”
Den lugna ton, hvari Elise yttrade dessa ord, kunde hafva kommit
en ytlig iakttagare att anse henne fullkomligt känslolös; men den
djupa, dämpade ångesten i hennes stora, mörka ögon vittnade om någon¬
ting helt annat.
“Och hvart ämnar ni nu taga vägen, min stackars vän?” frågade
Mrs. Bird.
“ Till Kanada, om jag bara visste, livar det låg,” genmälte hon och
fortsatte, i det hon förtroendefullt såg upp på Mrs. Bird : “ Ar det
mycket långt till Kanada ? ”
“ Arma människa ! ” utbrast Mrs. Bird ofrivilligt.
“ Det måste vara mycket långt dit, fruktar jag?” gentog Elise i sorg¬
sen ton.
“Mycket längre än ni kan tro, stackars barn?” svarade Mrs. Bird.
“Men vi skola försöka tänka ut, om inte något kan göras för er. Dina,
du, gör i ordning en säng inne i ditt rum åt vår stackars vilsekomna¬
främling och hennes gosse, så skall jag tänka efter, livad vi kunna göra
för henne i morgon. Var emellertid inte rädd, kära barn; förtrösta
på Gud, han skall hjälpa er !”
Mrs. Bird och senatorn gingo nu in till sig. Hon slog sig ned i sin
lilla gungstol framför brasan och gungade tankfullt fram och tillbaka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
