Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Lösöret bortföres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 ONKEL TOMS STUGA.
försiggick omkring dem. När de sågo modern gråta och fadern se
mycket bedröfvad ut, begynte de lipa och gnugga sig i ögonen. Den
lilla flickan hade onkel Tom tagit upp i sitt knä; hon var vid sitt allra
lekfullaste lynne, krafsade honom i ansiktet och ryckte honom i håret,
allt under det hon som oftast bröt ut i gallskrik af förtjusning.
“Ja, var du glad, lilla kräk, så länge du kan!” sade tant Kloe.
“Din tid kommer nog också en gång, då du får se din man säljas eller
då du kanske själf blir såld. Och våra små pojkar se’n, de komma
säkert att säljas, de också, när de bara blifvit så stora, att de duga
någonting till. Hvad tjänar det väl till för niggrer att hafva någon¬
ting!”
I detta ögonblick hördes en af pojkarne ropa:
“ Där kommer missis ! Hon kommer hit, mamma ! ”
“Hon kan ingenting uträtta; livad skall hon här att göra?” sade
tant Kloe.
Mrs. Shelby inträdde i stugan. Tant Kloe satte fram en stol åt
henne på ett mycket tvärt och vresigt sätt; men Mrs. Shelby tycktes
icke gifva akt på vare sig det ena eller andra. Hon var blek och såg
upprörd ut.
“Tom,” sade hon, “jag kommer för att . . Hon tystnade tvärt,
såg ett ögonblick på den tysta gruppen, sjönk därefter ned på stolen
och började snyfta med näsduken för ansiktet.
“ Du stora tid, kära missis, gråt då inte, gråt inte! ” sade Tant Kloe,
men brast på samma gång själf i tårar, och så gräto de en stund i säll¬
skap allesamman. Och i dessa tårar, som den förnäma damen och
hennes slafvar göto tillsammans, smälte allt agg och all vrede hos de
förtryckta såsom snö smälter för vårrägn. Ack, I, som uppsöken de
bedröfvade, veten I väl, att allt, livad som kan köpas för edra pännin-
gar, dem I måhända gifven med kallt, bortvändt ansikte, icke är värdt
så mycket som en enda tår af uppriktigt deltagande?
“ Min käre gosse,” sade Mrs. Shelby till onkel Tom, “jag har ingen¬
ting att gifva dig, som kan vara dig till någon nytta. Om jag ger dig
pängar, så skola de bara tagas ifrån dig. Men jag lofvar dig heligt
inför Gud, att jag icke skall släppa dig ur sikte, och att jag skall åter¬
köpa dig, så snart jag kan anskaffa den erforderliga summan. Förlora
bara inte modet under tiden, utan förtrösta på Gud ! ”
Nu ropade pojkarne, att master Haley var utanför, och i samma
ögonblick for dörren upp för en häftig spark. Haley var vid mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
