Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Lösöret bortföres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 ONKEL TOMS STUGA.
samt, medan de två gossarne, hvilka nu tycktes inse, livad som händt
deras far, dolde sina ansikten i moderns klädningsveck och gräto öfver-
ljudt.
“ Jag är ledsen,” sade Tom, “ att master Georg inte är hemma.
Hälsa honom så hjärtligt från mig!”
Georg hade nämligen tidigt på morgonen, innan Toms olycka blifvit
bekant, begifvit sig hemifrån för att tillbringa några dagar hos en
jämnårig vän på en närliggande egendom.
Haley piskade nu på hästen, och vagnen rullade åstad. Tom såg i
det längsta med en stadig, sorgsen blick på de sina och sitt gamla hem.
Mr. Shelby var icke hemma vid tillfället. Han hade sålt Tom
under trycket af en tvingande nödvändighet för att blifva befriad ur en
fruktad fordringsägares våld, och hans första känsla efter köpets afslu-
tande hade varit lättnad. Men hans frus allvarliga sätt att se saken
och hennes ifriga föreställningar hade hos honom uppväckt en känsla
af ånger och obehag, hvilken ännu mera ökades af Toms manliga oegen-
nytta. Förgäfves sade han sig själf, att det varit hans rättighet att
handla så, som han gjort — att alla andra handlade på samma sätt —
att många gjorde det till och med utan att kunna förebära någon nöd¬
vändighet som ursäkt. Det lyckades honom ej att med dessa undflykter
tillfredsställa sitt samvete; och för att slippa bevittna den obehagliga
slutakten i detta drama hade han föredragit en kort affärsresa, i hopp
att allt skulle vara öfverståndet, innan han återvände.
Tom och Haley åkte emellertid vägen fram, tills Haley efter vid pass
en mils färd stannade utanför en smedja. Han tog fram ett par
handklofvar ur vagnen och gick in i smedjan med desamma.
“ De här äro litet för små för den där gynnaren,” sade Haley till
smeden, i det han räckte fram bojorna och pekade på Tom.
“ Sannerligen, tror jag inte det är Shelbys Tom ! ” utropade smeden.
“ Har han sålt honom nu ? ”
“Jo jo men, det stämmer, det! ” genmälte Haley.
“Jaså, verkligen,” återtog smeden. “Hvem kunde tro det? Men
inte behöfver ni lägga handklofvar på honom inte. Han är den bäste
och pålitligaste . . .”
“Ja, ja, det tror jag nog,” afbröt Haley, “men det är just de där
bäste gossarne, som hälst löpa sin kos. De slöa dumskallarne, som inte
bekymra sig om, hvart de komma, och fyllbultarne, som inte bry sig
om någonting, de hålla sig nog vackert i båset och tycka om att bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
