Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Lösöret bortföres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 ONKEL TOMS STUGA.
Georg. “ Jag blyges i denna stund öfver att vara en kentuckier; jag
har alltid varit stolt däröfver förut !”
Georg satt mycket rak på hästen och såg sig omkring med en blick
som hade han väntat, att hela staten Kentucky skulle taga intryck af
hans mening.
“ Farväl nu, onkel Tom; håll bara modet uppe!” utropade han
slutligen.
“ Farväl, master Georg,” svarade onkel Tom med en öm och
beundrande blick på gossen. “Må Gud beskydda er ! . . . Ack, i
Kentucky finnes det ej många, som likna honom ! ” tilläde han i sitt
hjärtas fullhet, sedan gossens vackra, öppna ansikte försvunnit ur hans åsyn.
Georg galopperade hemåt, följd af Toms blickar så länge ännu en
skymt syntes af den unge ryttaren, och så länge ljudet af hästens hofvar
trängde till den sorgsne lyssnarens öron med en sista hälsning från det
förlorade hemmet. Tom kände sig helt varm om hjärtat vid tanken
på det dyrbara minne, som den käre gossen med egna händer fäst kring
hans hals. Han lyfte upp handen och tryckte myntet hårdt till sitt hjärta.
“Nu skall jag säga dig en sak, Tom,” utlät sig Haley, i det han
gick fram till vagnen och kastade in handklofvarne i densamma.
“Jag tänker behandla dig mycket väl, såsom jag vanligen brukar göra
med mina niggrer; men till att börja med må du veta, att jag då också
väntar, att du skall uppföra dig väl emot mig. Gör du det, så har
du ingenting att frukta af mig, ty jag är aldrig hård mot mina niggrer.
Jag har alltid för afsikt att göra det bästa jag kan för dem. Du
förstår således, att det är allra klokast för dig själf, att du uppför dig
lugnt och fogligt och inte försöker att ställa till något spektakel. För
ser du, jag känner väl till alla niggerupptåg, och de tjäna rakt
ingenting till. Om niggrer hålla sig i skinnet och inte försöka att
flyga sin kos, så ha de goda dagar hos mig; hvarom icke, så är det
deras eget fel och inte mitt, och de få skylla sig själfva.”
Tom försäkrade Haley, att han alldeles icke hyste några afsikter att
rymma. I själfva verket föreföll hela detta förmaningstal skäligen
öfverflödigt inför en man, som hade ett par tunga järnfjättrar om
fotterna. Men Mr. Haley hade nu en gång för alla den vanan att
inleda bekantskapen med sina negerdrifter genom slika förmaningstal,
med hvilka han åsyftade att ingifva dem förtroende och godt lynne
samt att förekomma alla obehagliga uppträden.
Och nu taga vi för närvarande afsked af Tom för att se till, hvad
det blifvit af de öfriga personerna i vår berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
