Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Hvaruti ett lösöre råkar i en mindre lämplig sinnesförfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 201
Wilson. “Att tänka sig — att komma rakt hit till närmaste
värdshus ! ”
“ Mr. Wilson, det är så djärft, och detta värdshus ligger så nära, att
det icke faller någon in att draga misstankar på mig — Mr. Butler från
Oaklands ! De skola söka mig långt härifrån. Ni själf kände ju med
knapp nöd igen mig! Jims master bor ej i det här county, så att
han är inte känd här i trakten. För öfrigt har man gifvit honom
förlorad; det är ingen, som spanar efter honom. Hvad mig själf
beträffar, så lär ingen gripa mig på det där signalementet där nere,
skulle jag tro.”
“ Men märket på din hand ? ”
Georg drog af sig handsken och visade ärret efter ett nyligen läkt sar.
“Ett litet bevis på Mr. Harris’ välvilliga omtanke,” sade han
förakfullt. “För ijorton dagar sedan fick han i sitt hufvud att gifva
mig det, ty han ville märka mig, sade han, ifall det en vacker dag
skulle falla mig in att försöka rymma. Mycket hyggligt, eller hur? ”
tilläde han och drog åter på handsken.
“Jag måste bekänna, att det går en iskyla genom mig, när jag
tänker på din belägenhet och de faror, du går emot! ” återtog Mr.
Wilson.
“ Mitt blod har isats under många år, Mr. Wilson ; men för när¬
varande håller det sig vid kokpunkten,” genmälte Georg.
“Nå väl, min bäste sir,” fortfor han efter några ögonblicks tystnad,
“jag såg, att ni omsider kände igen mig, och jag begärde detta samtal
med er, på det att icke ed ra förvånade blickar skulle väcka misstankar
mot mig. Jag reser härifrån tidigt i morgon bittida före dagningen,
och i morgon natt hoppas jag sofva tryggt i Ohio. Jag ämnar resa
endast om dagarne, taga in på de bästa hotellen och sätta mig till bords
med landets förnäme herrar. Och nu farväl, sir; om ni får höra, att
jag blifvit gripen, så vet ni också, att jag är död ! ”
Georg stod där fast som en klippa och räckte fram sin hand med en
furstes later. Den lille vänlige fabrikören skakade den hjärtligt, och
efter ännu några uppmaningar till försiktighet fattade han sitt paraply
och lämnade rummet.
Georg blickade tankfull efter sin välgärare; plötsligt fick han en
ingifvelse, gick hastigt till dörren och öppnade den.
“ Mr. Wilson, ännu ett ord, jag ber !”
Den gamle herrn vände strax tillbaka, och Georg stängde åter dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
