Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Valda exempel på loflig handel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 221
Förkrossad satte hon sig ned. Händerna föllo slappt och viljelöst
ned utefter sidorna. De stirrande, orörliga ögonen uppfattade tydligen
ej det föremål, hvarpå de tycktes så oaflåtligt fästa. Allt larmet och
stojet ombord samt. bullret af den tungt arbetande maskinen nådde
hennes öra förvirradt och oredigt som i en dröm. Hennes hjärta var
ännu bedröfvadt af det grymma slaget och hon var fullkomligt lugn.
Slafhandlaren, som aldrig förlorade sin egen fördel ur ögonsikte
utan städse var nästan lika människovänlig som vissa af våra politiker,
kände sig manad att framdraga de tröstegrunder, som omständigheterna
medgåfvo.
“ Jag vet, Lucy,” började han, “ att det här känns ganska svårt för
dig i början; men en så duktig och förståndig flicka som du får inte
tappa modet för en sådan motgång. Du förstår ju, att det var nöd¬
vändigt och inte står till att hjälpa ! ”
O, säg ingenting, master, säg ingenting! ” genmälte Lucy med half-
kväfd stämma.
“Du är en rask jänta, Lucy,” fortfor han icke desto mindre; “jag
tänker behandla dig väl och skaffa dig en bra plats nedåt floden. En
så pass treflig flicka som du får dig snart en annan man och . . ,”
“ O, master, om ni bara ville låta bli att tala till mig nu,” afbröt
Lucy med så ångestfull röst, att slafhandlaren förstod det han för när¬
varande ingenting förmådde uträtta med sina tröstegrunder. Han läm¬
nade henne därför, och Lucy vände sig om och dolde ansiktet i sin
kappa.
Slafhandlaren vandrade en stund fram och åter, emellanåt stannade
han och betraktade sitt offer.
“Tar det ganska hårdt, finner jag,” sade han för sig själf, “men hål¬
ler sig stilla ändå ! Bara hon får svettas ut ordentligt, så blir hon väl
bättre, hvad det lider ! ”
Tom hade gifvit akt på hela tilldragelsen från början till slut och
visste väl, huru det skulle komma att gå. För honom tedde sig det
hela såsom något outsägligt afskyvärdt och grymt, men det var därföre
att han, en stackars okunnig neger, icke hade lärt sig att se bort ifrån
enskildheter och betrakta saker och ting i stort. Därest han fatt åtnjuta
undervisning af vissa kristendomslärare, skulle han hafva sett saken i
ett bättre och klarare ljus; han skulle hafva förstått, att livad som nu
väckte hans afsky allenast var en alldaglig tilldragelse inom ett af lagen
omhuldadt yrke, ett yrke, som i sin ordning endast var den nödvändiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
