Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Kväkarkolonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 235
“ Nej, hvad säger du, far ? ” utropade Rakel, strålande af glädje.
“Jo, så är det verkligen. Peter var i går med vagnen nere vid
närmaste skjutsstation, och där träffade han på en gammal kvinna och
två karlar, af hvilka den ene sade sig heta Georg Harris. Efter allt
hvad han berättat af sin historia är jag säker på, att det är Elises man.
Det är därjämte en käck och ståtlig gosse. Tycker du, att, vi ska tala
om det för Elise nu ? ”
“ Låt oss tala om det för Rut, så länge,” genmälte Rakel. “ Hör
du, Rut! Kom hit ett slag ! ”
Rut, lade bort sin stickning och skyndade ut i förstugan.
“ Rut, hvad tycker du väl! ” utropade Rakel. “ Far säger, att
Elises man är här i kolonien och kommer hit i kväll.”
Den lilla kväkerskan svarade med ett glädjeutbrott, klappande i de
små händerna och gjorde ettså muntert luftsprång, att ett par lockar
sluppo lösa ur sitt fängelse under kväkarehufvan och ystert ringlade
sig öfver den hvita halsduken.
“Stilla, stilla, kära du !” förmanade Rakel mildt. “Säg, skola vi
tala om det för henne genast?”
“Ja, naturligtvis — på minuten! Tänk om det vore min John;
hur skulle inte jag känna det? Säg henne det tvärt! ”
“Du tänker på dig själf, Rut, bara för att lära älska din nästa,”
inföll Simeon, betraktande Rut med ett vackert uttryck i sitt ärliga
ansikte.
“Naturligtvis; är det inte fördenskull vi äro skapade? Om jag
inte älskade John och vår lille gosse, så skulle jag inte veta, hur hon
känner det. Kom nu för all del och tala om det för henne!” och
hon lade sin hand öfvertalande på Rakels arm. “ Tag henne med dig
in i sängkammaren och låt mig steka kycklingen under tiden.”
Rakel gick nu in i köket, där Elise fortfarande var upptagen med
sin sömnad, och öppnande dörren till en liten sängkammare, sade hon
vänligt:
“Kom med mig hit in, min dotter; jag har nyheter att berätta
för dig !”
Elises bleka ansikte biet i en hast blossande rödt; hon steg upp och
såg, darrande af nervös oro, på sin lille gosse.
“ Ack nej, nej ! ” utbrast lilla Rut, ilande fram och fattande hennes
händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
