Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Kväkarkolonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 ONKEL TOMS STUGA.
“ Blif för all del inte rädd; det är goda nyheter, Elise. Gå bara
med in ! ”
Och hon sköt henne varligt in i sängkammaren och stängde dörren
efter henne, Därpå vände hon sig om, tog lille Harry i sina armar och
smekte honom.
“Du får se din pappa snart, liten. Förstår du det? Din pappa
kommer hit,” upprepade hon gång efter annan, medan gossen förundrad
stirrade på henne.
När Elise inträdde i sängkammaren, drog Rakel Halliday henne
intill sig, sägande:
“Herren har visat dig barmhärtighet, min dotter; din man har
undkommit träldomens hus.”
En glödande rodnad uppsteg på Elises kinder för att i nästa ögon¬
blick lämna rum för en dödlig blekhet. Hon satte sig ned halft
vanmäktig.
“Var vid godt mod, barn,” sade Rakel, läggande sin hand på
hennes hufvud. “ Han är ibland vänner, som skola ledsaga honom
hit i afton.”
“ I afton ! ” eftersade Elise, “ I afton ! ” upprepade hon ännu en
gång, men orden förlorade all mening för henne — det gick rundt i
hennes hufvud, allt var som insvept i en dimma, drömlikt, oredigt . . .
tills hon slutligen förlorade medvetandet.
När hon återkom till sans fann hon sig ligga i en bekväm säng med
en filt öfver sig, under det lilla Rut gned hennes händer med
kamferolja. Hon öppnade ögonen med en känsla af Ijuf, drömlik
mattighet sådan som brukar bemäktigä sig en person, hvilken känner
sig befriad från en tung börda och nu får hvila. Den oupphörliga
spänningen i hennes nerver allt sedan första timmen af hennes flykt
hade nu ändtligen gifvit vika och efterträdts af en underbar känsla af
ro och säkerhet. Hon följde med de stora, mörka ögonen vidöppna,
men liksom i en stilla dröm sin omgifnings rörelser. Hon såg genom
den öppna dörren in i det andra rummet; såg matbordet betäckt af en
snöhvit duk; hörde kittelns sakta puttrande ; såg Rut trippa fram och
tillbaka med den ena läckerheten efter den andra, afsedda för afton¬
måltiden ; såg henne gång efter annan stanna hos lille Harry för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
