Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Evangelina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 ONKEL TOMS STUGA.
var han böjd för att tro, det han framför sig såg någon af de änglar,
som omtalades i hans Nya testamente.
Ofta vandrade hon sorgsen omkring den plats, där Haleys slafdrift
af män och kvinnor satt i sina kedjor. Hon kunde gå in midt ibland
dem och se på dem med en villrådig, bedröfvad min ; stundom lyfte
hon på deras kedjor med sina små händer och suckade djupt, då hon
sakta aflägsnade sig. Flera gånger uppenbarade hon sig plötsligt
ibland dem med händerna fulla af bröstsocker, nötter och apelsiner,
hvilket allt hon med glädjestrålande ansikte utdelade till höger och
vänster, hvarefter hon försvann lika skyndsamt som hon kommit.
Tom följde länge uppmärksamt den lilla fröken, innan han vågade
inleda någon bekantskap med henne. Han förstod emellertid i grund
och botten konsten att eröfra småfolks hjärtan, och han beslöt att spela
sina kort väl. Han kunde förfärdiga små korgar af körsbärskärnor
och skära ut roliga ansikten i val nötsskal; han kunde göra lustigt
hoppande flädermärgsdockor och han var en riktig Pan* i konsten att
tillverka hvisselpipor af alla slag och storlekar. Hans fickor voro
fulla af hvarjehanda lockande saker, dem han före sin försäljning
samlat åt sin masters barn, och som han nu med klok beräkning tog
fram en och en i sänder för att medels dem stifta bekantskap och
vänskap.
Lilla Evangelina var något skygg trots det lifliga intresse hon
ägnade allt, som tilldrog sig omkring henne, och det var ingen lätt sak
att komma på förtrolig fot med henne. Hon kunde för en liten stund
slå sig ned som en kanariefågel på någon låda eller bal i närheten af
Tom, medan denne framtog sina småsaker ; men det var endast med
blyg tillbakadragenhet hon kunde förmå sig att emottaga de gåfvor han
erbjöd henne. Slutligen blefvo de dock riktigt goda och förtroliga
vänner.
“ Hvad heter min lilla fröken ? ” sporde Tom, när han tyckte, att
bekantskapen framskridit nog långt, för att han skulle kunna göra en
sådan fråga.
“ Evangelina St. Claire,” svarade den lilla, u men pappa och alla de
andra kalla mig bara Eva. Och hvad heter du?”
“ Jag heter Tom; men där hemma i Kentucky brukade de små
barnen kalla mig onkel Tom.”
* Forngrekisk skogs- och herdegud. Sagan nämner Pan såsom uppfinnare af
herdeflöjten (syrinx.) öfvers, anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
