Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Toms nye husbonde samt åtskilliga andra förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 267
I sitt dagliga lif var hon ordningen och punktligheten själf. Hon
• var lika punktlig som en klocka och lika obeveklig som ett järnvägs¬
tåg ; och hon föraktade och afskydde allt, som tydde på motsatsen.
Den största af alla synder och summan af allt ondt var i Miss
Ofelias ögon tafatthet — ett i hennes ordbok ofta förekommande och
mycket betydelsefullt uttryck. När hon riktigt ville betyga sitt förakt
för någonting, använde hon ordet tafatt med eftertrycklig betoning;
och hon betecknade därmed hvarje handlingsätt, som icke stod i
omedelbart och bestämdt samband med det åsyftade målet. Personer,
som icke gjorde någonting; eller som icke så noga visste, hvad de
skulle göra; eller som icke på det enklaste och mest följdriktiga sätt
utförde, livad de hade för händer, voro föremål för hennes fulla och
odelade förakt — ett förakt, hvilket hon mindre uttryckte genom ord
än fastmera genom ett iskallt och frånstötande väsen, liksom hade hon
försmått att spilla ord på sådana “ tafatta” stackare.
Miss Ofelia hade ett klart, praktiskt och genomträngande förstånd
inom det område för mänsklig tankeverksamhet, som företrädesvis var
hennes. Hon var väl bevandrad i världshistorien och kände på sina
fem fingrar de förnämsta af de äldre engelska författarne. Hennes
religiösa lärosatser voro en gång för alla fastslagna såväl till antal som
innehåll och form : de voro precis så och så beskaffade och precis så och
så många och kunde aldrig i någotdera afseendet förändras. Likadana
voro äfven hennes åsikter beträffande de flesta saker i det praktiska
lifvet — såsom hushållningen i alla dess grenar och de olika politiska
förhållandena i hennes hembygd. Men under allt detta, djupare,
vidare och högre än någonting annat, låg hennes lifs förnämsta och
starkaste grundsats — samvetsgrannheten.
Det vare sagt till heder för kvinnorna i Ny England, att samvets¬
grannheten ingenstädes kan vara högre utvecklad och mera alle-
narådande än hos dem. Den är som graniten, hvilken icke allenast
bildar grunden till, utan äfven hjässan af de allra högsta bärg.
Miss Ofelia böjde sig obetingadt under begreppet bör. Blott hon
väl fatt klart för sig, att pliktens väg, såsom hon själf uttryckte sig, låg
i en gifven riktning, kunde hvarken eld eller vatten afhålla henne från
att beträda den. Hon skulle gått rakt i sjön eller mot mynningen af en
laddad kanon, endast hon varit öfvertygad om, att plikten fordrade
det. Hennes måttstock för det rätta var så hög, så alltomfattande, så
nogräknad i det minsta och gjorde så få medgifvanden åt mänsklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
