Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Toms nye husbonde samt åtskilliga andra förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 275
mängd tjänare af alla åldrar och storlekar — män, kvinnor och barn
— skyndat till genom pelargångarne för att få se master komma hem.
Främst bland alla befinner sig en sprättigt kläd ung mulatt, uppenbar¬
ligen en mycket betydande personlighet, ty hans klädsel är den allra
modärnaste och i handen svänger han med behagfull värdighet en par¬
fymerad batistnäsduk.
Mr. Adolf — så heter vår sprättige mulatt — har ögonblicket förut
med stor ifver och värdighet motat bort hela skaran af tjänare till den
aflägsnaste vrån af verandan.
“Tillbaka med er allesammans !” ropade han i myndig och be¬
fallande ton. “Jag riktigt blygs å edra vägnar! Ska ni tränga er
fram på det här viset i första ögonblicket efter masters hemkomst, då
han i ostörd ro vill träffa sin familj ? Tycker ni det är folkfasoner,
hvasa ? ”
Alla sågo skamsna ut vid detta straffande tilltal, som frambars med
oefterhärmlig öfverlägsenhet. De stackars människorna drogo sig
undan på vördnadsfullt afstånd, med undantag af tvänne groflagda
karlar, som skyndade fram att taga hand om reseffekterna.
Då St. Clare vände sig om efter att hafva affardåt åkaren fanns det
följaktligen ingen annan i sikte än Mr. Adolf själf, stoltserande i siden-
väst, urkedja af guld och hvita benkläder. Han bugade sig för sin
herre med utsökt ledighet och behag.
“Nej, se, är det du, Adolf? Hur står det till med dig, min gosse?”
utropade hans master och räckte honom handen.
Mr. Adolf började med flytande tunga och på rak arm hålla ett tal,
hvilket han flitigt läst öfver under de sista fjorton dagarne.
“Bra, min vän,” sade St. Clare med sin vanliga bekymmerslösa och
skämtsamma min, i det han gick mot verandan. “ Det där har du inte
fått ihop så illa, Adolf. Men se nu efter, att sakerna komma ordentligt
in. Jag skall strax vara tillbaka igen för att hälsa på folket.”
Med dessa ord förde han Miss Ofelia upp för verandan och in i en
rymlig salong.
Medan detta tilldrog sig, hade lilla Eva snarare flugit än gått genom
verandan och salongen till sin mors rum.
En smärt, mörkögd kvinna med gulblek hy reste sig till hälften från
soffan, hvarpå hon låg.
“Mamma!” utropade Eva, utom sig af glädje, i det hon kastade sig
om moderns hals och öfverhöljde henne med smekningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
