Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Toms nye husbonde samt åtskilliga andra förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖttRfcL TOMS STtJÖÅ»
m
“ Nog nu — var försiktig, barn, annars får jag hufvudvärk igen/*
sade modern, sedan hon med en slapp rörelse kysst den lilla flickan.
St. Clare inträdde i detsamma, och sedan lian, som sig borde omfamnat
och kysst sin fru, föreställde han för henne sin kusin.
Marie betraktade kusinen med en viss nyfikenhet och hälsade henne
så höfligt hon kunde med sitt slöa väsen.
En skara tjänare trängdes nu vid verandadörren; och främst bland
dem stod en medelålders mulattska med synnerligen fördelaktigt ut¬
seende. Hela hennes varelse skälfde af glädje och förväntan.
“ O, se där är Dadda ! ” utbrast Eva, då hon varseblef mulattkvinnan ;
och med några språng var hon ur rummet, kastade sig i mulattskans
armar och kysste henne gång på gång.
Den färgade kvinnan klagade ej öfver, att Eva tillskyndade henne
hufvudvärk; hon tvärtom omfamnade den lilla flickan och ömsom
grät, så att man nästan kunde undra, om hon var riktigt klok.
När Eva ändtligen slapp lös från sin gamla trofasta sköterska, sprang
hon från den ene till den andre af tjänarne, tryckte deras händer och
kysste dem, så att Miss Ofelia, såsom hon efteråt förklarade, kände sig
ordentligt illamående.
“Jag må säga utbrast Miss Ofelia, “att ni, Söderns barn, kunna
göra något, som jag för min del aldrig skulle kunna.”
“Hvad då, månne?” frågade St. Clare.
“Jo, jag vill nog vara vänlig mot alla människor, och jag vill inte
göra en mask förnär; men att kyssa . . .”
“ Niggrer,” inföll St. Clare, “det vill du inte vara med om ?”
“ Nej, just det. Hur kan Eva förmå sig därtill ? ”
St. Clare skrattade, i det han gick ut på verandan.
“ Se, här har jag ju er allesamman — Dadda, Jakob, Polly, Susanna
—glada att se master igen, eller hur?” utropade St. Clare, i det han
gick omkring och skakade hand med dem. “ Se efter småkrypen ! ” til¬
läde han, vid det han snafvade öfver en liten svart byting, som kröp
omkring på alla fyra. “Om jag trampar på någon, så får han säga
ifrån ! ”
Man skrattade hjärtligt åt masters infall och öfveröste honom med
välsignelser, då han slutligen med gifmild hand utdelade småmynt
ibland dem.
“ Se så, gå nu hem hvar och en till sitt, som snälla gossar och flickor,”
utropade St. Clare till sist, och hela församlingen, både mörka och ljusa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
