Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Toms matmor och hennes åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖtfKÉL TOMS SHJGA.
“ Augustin skrattar alltid, när jag gör den minsta anspelning på min
sjuklighet, ” klagade Marie med en lidande martyrs röst, “ Måtte det
bara inte komma en dag, då han får ångra det! ”
Marie förde näsduken till ögonen.
En något förstämd tystnad uppstod. Slutligen nppsteg St. Clare,
såg på sitt ur och förklarade, att han skulle gå ut ett ärende i staden.
Eva följde fadern ur rummet; och Miss Ofelia och Marie sutto ensamma
kvar vid bordet.
“Usch, det är just likt Augustin ! ” utbrast den sistnämda, i det hon
med en harmsen rörelse, som bjärt afstack mot hennes vanliga loja väsen,
ryckte näsduken från ansiktet, då brottslingen, som skulle ha bevekts
däraf, icke längre var i sikte. “ Han förstår aldrig — kan icke, vill
icke förstå livad jag lider och under åratal har lidit. Det kunde vara
någon reson i hans handlingssätt, om jag vore en sådan där pjunkig
varelse, som ständigt för sina lidanden på tungan. Det är helt natur¬
ligt, att en man blir uttråkad af en kinkig hustru. Men jag har be¬
hållit mina lidanden för mig själf och tålt och tålt, tills Augustin fatt
för sig, att jag kan tåla allting.”
Miss Ofelia visste icke så noga, hvad hon lämpligast skulle svara på
dessa utgjutelser.
Medan hon funderade därpå, aftorkade Marie efter hand tårarne och
ordnade smått sin klädsel, ungefär som en dufva plockar sina fjädrar
efter ett oväder. Därefter började hon samspråka med Miss Ofelia om
husliga saker och gaf henne så många förhållningsorder och uppma¬
ningar beträffande skafferier, skänkar, visthusbodar, kläd- och linneskåp,
med ett ord om hushållningen i allmänhet, att ett mindre klart och
praktiskt hufvud än Miss Ofelias skulle blifvit alldeles förvirradt.
“ Ja, nu tror jag,” fortfor Marie, “att jag tillräckligt har invigt er i
alla förhållandena här, så att ni, när jag härnäst får mitt anfall, kan
reda er på egen hand utan att behöfva taga mig. till råds. Jag har
endast en sak att tillägga: Eva behöfver ständig tillsyn.”
“ Hon förefaller mig vara ett mycket snällt barn,” sade miss Ofelia.
“ Aldrig har jag sett något snällare.”
“ Eva är besynnerlig,” återtog modern, mycket besynnerlig. Det
finnes någonting hos henne, som förefaller mig så underligt. Mig
liknar hon då inte det bittersta grand.”
Marie suckade, som om denna olikhet varit någonting synnerligen
beklagligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
