Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Toms matmor och hennes åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 ONKEL TOMS STUGA.
skola hafva att stå till svars för — i synnerhet för deras oerhörda
lättja! Du kan förstå, kusin,” fortfor han, i det han lade sig raklång
på en soffa midt emot Marie, “ du kan förstå, huru oförlåtlig denna
deras lättja är, då man skärskådar den i ljuset at‘ det föredöme, som
Marie och jag dagligen gifva dem ! ”
“ Nej, hör du, Augustin, nu är du verkligen outhärdlig! ” utbrast
Marie.
“ A, verkligen, tycker du det? Och jag som trodde, att jag sade
någonting riktigt bra, för ovanlighetens skull! Jag försöker annars
alltid att bekräfta dina anmärkningar, Marie.”
“ Du vet själf bäst, att något sådant inte var din mening, Augustin,”
genmälte Marie.
“ Ack, då måtte jag hafva misstagit mig. Tack, kära du, för att du
upplyste mig därom.”
“Jag tror sannerligen, att du försöker vara försmädlig,” återtog
Marie.
“Se så, Marie lilla, det är förskräckligt hett i dag, och jag är riktigt
schackmatt efter en längre ordväxling, som jag haft med Dolf. Var
därför så älskvärd och låt din stackars man få hämta vederkvickelse
inom trollkretsen af din bevågenhet.”
“ Hvad är det niTmed Dolf igen?” sporde Marie. “Den slyngelns
oförskämdhet har verkligen vuxit till en grad, som är mig alldeles out¬
härdlig. Jag önskar bara, att jag finge ha honom i okvald besittning
en liten tid, och jag skulle minsann kväsa honom, jag! ”
“ Hvad du nu säger, min vän, vittnar om ditt vanliga skarpsinne
och goda omdöme,” genmälte St. Clare. “Med Dolf förhåller sig
saken på följande sätt. Han har så länge hållit på med att efterhärma
mina behag och fullkomligheter, att han till slut förväxlat sig själf med
sin herre, hvarför jag funnit mig nödsakad att i någon mån upplysa
honom om hans misstag.”
“ På hvilket sätt ? ” frågade Marie.
“ Jo, jag lät honom uttryckligen förstå, att jag önskade behålla åt¬
minstone några af mina klädesplagg för min egen personliga räkning.
Därjämte måste jag sätta hans nåd på förknappning med afseende på
min eau de cologne, och slutligen var jag nog grym att inte låta honom
behålla mera än ett dussin af mina batistnäsdukar. Allt detta försatte
Dolf i mycket dåligt lynne, och jag måste tala med honom som en far
för att få honom på bättre tankar,”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
