Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Toms matmor och hennes åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 305
“ Glid signe den lilla ängeln, så hon talar!” utbrast Dadda, i det¬
samma Eva stoppade flaskan i hennes barm och kysste henne. Där¬
efter skyndade Eva ned till sin mor.
“Hvad stannade du där uppe för?” frågade modern.
“Jag stannade bara för att gifva Dadda min luktvattensfiaska, som
hon skall ha med sig i kyrkan.”
“Eva!” utropade Marie, otåligt stampande med foten; “din guld¬
flaska åt Dadda! När skall du någon gång lära dig, hvad som pas¬
sar f Gå genast och tag flaskan tillbaka ! ”
Eva såg nedslagen och ledsen ut, då hon långsamt vände sig om.
“ Marie,” inföll St. Clare, “ låt barnet vara; hon får göra som hon
vill.”
“Augustin, hur skall hon någonsin kunna ta sig fram i världen?”
genmälte Marie.
“ Gud vet,” svarade St. Clare; “ men säkert är, att hon skall ta sig
fram i himlen bättre än både du och jag.”
“ O, pappa, säg inte så,” sade Eva, sakta vidrörande hans arm; “ det
gör mamma ledsen.”
“Nå, kusin,” sade Miss Ofelia och vände sig tvärt till St Clare; “är
du färdig att gå med till kyrkan ? ”
“ Nej, jag tackar ; jag går inte dit.”
“Jag skulle gärna vilja, att Augustin någon gång ginge i kyrkan,”
förklarade Marie; “men han bar inte ett grand religion i sig. Det är
sannerligen föga aktningsvärdt.”
“ Jag vet det,” genmälte St. Clare. “ Ni fruntimmer gå väl i kyrkan
för att lära er, hur ni skola ta er fram i världen, förmodar jag, och er
fromhet sprider ett sken af aktningsvärdhet äfven öfver oss. Om jag
alls skulle gå, ginge jag häll re till Daddas kyrka; där bjudes någon¬
ting, som åtminstone kan hålla en människa vaken.”
“Usch, de där skrålande metodisterna? De äro för ohyggliga!”
anmärkte Marie.
“Hvad som hälst utom enformigheten och lojheten i edra akt¬
ningsvärda kyrkor, Marie. Det är att fordra för mycket af en män¬
niska. Eva, tycker du om att gå dit? Stanna du hemma och lek med
pappa! ”
“Tack, pappa lilla, men jag går hällre i kyrkan.”
“Ar det inte förskräckligt tråkigt där?” återtog St. Clare.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
