Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Toms matmor och hennes åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 ONKEL TOMS STlTGÅ.
“ Jag tycker nog, att det är tråkigt,” svarade Eva, “öch jäg brukar
bli sömnig också, men jag försöker ändå att hålla mig vaken.”
“ Men hvarför går du då?”
“ Jo, vet du, pappa,” svarade hon hviskande, “ tant Ofelia har sagt
ttlig, att Gud vill, att vi skola gå i kyrkan, och då han ger oss allting,
är det ju inte för mycket, att vi göra honom till viljes. Det är häller
inte så tråkigt, just, när jag tänker därpå.”
“ Du lilla ljufva, älskliga varelse ! ” sade St. Clare och kysste henne
med innerlig ömhet. “ Gå då, så är du en liten snäll flicka och bed för
pappa.”
“Ja, pappa lilla, det gör jag alltid,” svarade Eva, hvarefter hon
skyndade ut efter modern och hoppade upp i vagnen.
St. Clare stod på trappan och skickade henne en slängkyss, då vagnen
rullade åstad. Hans ögon voro fulla af tårar.
“O, Evangelina, med rätta bär du det namnet!” mumlade han.
“Har icke Gud sändt mig ett evangelium i dig?”
Så kände han i detta ögonblick; i nästa ögonblick tände han en
cigarr, begynte läsa tidningen och glömde sitt lilla evangelium. Var
han mycket olik andra människor?
“ Ser du, Evangelina,” sade hennes mor på vägen till kyrkan, “ det
är alltid rätt och tillbörligt att vara vänlig mot tjänare, men det är icke
passande att behandla dem på samma sätt, som vi behandla våra släk¬
tingar eller personer i vår egen samhällsklass. Om till exempel Dadda
vore sjuk, så skulle du inte vilja lägga henne i din egen säng.”
“ Men, mamma lilla,” invände Eva,“ det skulle jag visst vilja, emedan
det då vore lättare att vårda henne och emedan min säng är bättre än
hennes.”
Marie blef förtviflad öfver den fullkomliga brist på moralisk upp¬
fattning, som detta svar röjde.
“Hvad i all världen skall jag göra, för att barnet skall förstå mig?”
utbrast hon.
“ Ingenting,” svarade Miss Ofelia betydelsefullt.
Eva syntes ett ögonblick orolig och nedslagen ; men barn hafva en
lycklig förmåga att låta sorgliga intryck fara lika fort som de kommit,
och inom kort hördes hon muntert skratta åt någon roande tilldragelse,
som hon iakttog genom vagnsfönstret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
