Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Miss Ofelias erfarenhetsrön och åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 ONKEL TOMS STUGA.
ut litet i sänder och fråga aldrig efter om något blir öfver. Det är det
enda sättet.”
“ Detta bekymrar mig, Augustin. Jag kan inte värja mig mot den
tanken, att tjänarne inte äro riktigt ärliga. Ar du säker på, att man
törs lita på dem ? ”
Augustin skrattade hjärtligt åt den allvarsamma och ängsliga uppsyn,
hvarmed Miss Ofelia framställde sin fråga.
“Ack, kusin, du är verkligen bra rolig. Arliga! Likasom om det
vore någonting att påräkna ! Ärliga ! nej, det äro de naturligtvis inte.
Hvarför skulle de vara ärliga? Hvad i all världen skulle kunna
förmå dem därtill ? ”
“Hvarför undervisar du dem inte?” replikerade Miss Ofelia.
“Undervisar! Sliddersladder ! Hvilken undervisning tror du jag
kunde ge dem? Jag vore just den rätte ! Hvad Marie angår, så har
hon visserligen mod nog att ta lifvet af hvarenda neger på gården, om
jag läte henne hållas, men det skulle aldrig lyckas henne att få
bedrägeriet ur dem.”
“ Finns det då ingen enda ärlig själ ibland dem ? ”
“Jo bevars, en och annan, som af naturen är så ohjälpligt enfaldig,
redbar och trogen, att inte ens det sämsta inflytande kan fördärfva
honom. Men, ser du, alltifrån modersbröstet känner och inser det
färgade barnet, att inga andra än smygvägar stå öppna för det. På
något annat sätt kan det inte komma till rätta med sina föräldrar, sin
master och sina lekkamrater, husbondens barn. Falskhet och förställ¬
ning bli en nödvändig, inbiten vana. Det är således inte rättvist att
fordra nåo-ot annat af den vuxne negern. Han borde inte straffas för
o o
livad som, på grund af hans ställning allt ifrån barndomen, blifvit hans
andra natur. Hvad nu särskildt ärlighet vidkommer, så hålles slafven
i en så beroende, halft barnslig ställning, att det är omöjligt bibringa
honom något klart begrepp om äganderätten eller få honom att inse, det
hans masters tillhörigheter inte äro hans egna, ifall han kan komma åt
dem. För min del kan jag inte fatta, huru han skulle kunna vara
ärlig. En sådan gosse som Tom här är ett undantag, ja, ett moraliskt
underverk.”
“Men hvad skall det bli af deras själar? ” återtog Miss Ofelia.
“Det är en sak, som inte kommer mig vid, så vidt jag kan förstå,”
genmälte St. Clare. “Jag sysselsätter mig endast med det närvarande
lifvets förhållanden. Man är emellertid tämligen allmänt öfverens om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
