Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Miss Ofelias erfarenhetsrön och åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 353
att, för vår fördels skull, bereda hela negerrasen ett sannskyldigt
helvete redan här i världen, huru det nu än må bli i den nästa.”
“Men detta är ju någonting förskräckligt!” utbrast Miss Ofelia.
“ Ni borde riktigt blygas för er själfva ! ”
“A, jag vet just inte det,” återtog St. Clare. “Vi äro i alla fall i
ganska godt sällskap, såsom man vanligen är på den breda vägen. Se
dig omkring öfverallt i världen, och du skall allestädes finna samma
historia upprepad : den lägre klassen utsliten till kropp och själ till
förmån för den högre. Så är det i England, så är det öfverallt, och
likväl reser sig hela kristenheten i dvgdig harm, emedan vi göra
alldeles samma sak i något olika form mot hvad de andra kristna folken
göra den.”
“ Det är dock icke så i Vermont,” invände Miss Ofelia.
“Nåja, i Nya England och i fristaterna äro ni oss öfverlägsna, det
medgifves villigt. Men nu ringer det; låt oss därför, kusin, för till¬
fället glömma våra meningsskiljaktigheter och gå ut och äta middag.”
När Miss Ofelia fram på eftermiddagen befann sig i köket, hörde
hon plötsligt några af negerbarnen ropa :
“ Nej, si bara ! Där kommer Prue och grymtar som hon alltid
brukar! ”
En lång, utmärglad, färgad kvinna inträdde i köket. Hon bar på
hufvudet en korg, innehållande tebröd och varma bullar.
“ Jaså, är du här nu, Prue,” sade Dina.
Prue hade en mycket vresig uppsyn och röst. Hon satte ifrån sig
korgen, hukade sig ned, stödde armbågarne mot knäna och sade
knotande :
“ O Gud, om jag bara vore död ! ”
“Hvarför önskar du, att du vore död? ” frågade Miss Ofelia.
“Det vore då slut på mitt elände,” svarade Prue buttert utan att
lyfta blicken från golfvet.
“Men hvarför skall du också supa dig full och stjäla, Prue?” inföll
en pråligt klädd kammarjungfru af kvarteronblod, under det hon be-
hagsjukt dinglade med sina korallörhängen.
Prue gaf henne ett vredgadt ögonkast och genmälte :
“ Törhända du också kommer däran en vacker dag. Skulle just roa
mig att se dig då; du skulle allt bra gärna vilja ha dig en tår då,
liksom jag, för att glömma ditt elände.”
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
