Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Miss Ofelias erfarenhetsrön och åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 ONKEL TOMS STUGA.
“ Se så, Prue,” sade Dina, “ låt oss nu se på ditt tebröd. Missis är
här ocli betalar det.”
Miss Ofelia räknade upp ett par dussin.
“ Det ligger några polletter i den där gamla spräckta krukan däruppe
på hyllan,” fortfor Dina. “Hör du, Joppe, klif upp och tag ned
den ! ”
“Polletter — hvad skola de vara till?” frågade Miss Ofelia.
“ Vi köpa polletter af hennes master och hon lämnar oss bröd för
dem.”
“ Och när jag kommer hem, räkna de mina pängar och polletter för
att se om det stämmer, och om det fattas något, så slå de halft ihjäl
mig.”
“Och det må du ha,” inföll Jane, den näbbiga kammarsnärtan, “för
du tar och super upp deras pängar. Det är just hvad hon gör, missis.”
“ Och det kommer jag att göra — jag kan inte lefva annars — jag
måste dricka och glömma mitt elände.”
“ Det är mycket syndigt och dåraktigt af dig att stjäla din husbondes
pängar för att göra dig själf sämre än ett djur,” sade Miss Ofelia.
“Det är mycket möjligt, missis, men jag jag vill i alla fall göra det;
ja, det vill jag. O Gud, om jag ändå vore död, om jag bara vore död
och ifrån mitt elände ! ”
Den arma varelsen reste sig långsamt och med möda. Hon satte
åter korgen på hufvudet, men innan hon gick, vände hon sig mot
kvarteronflickan, som ännu stod och lekte med sina örhängen.
“ Du tycker väl, att du är någonting, du, där du står och kråmar dig
och rister på hufvudet och ser ned på annat folk. Men vänta du, du
kan lefva till den dag, då du blir en likadan utsliken gammal stackare
som jag. Jag önskar till Gud, att du måtte bli det; fa se då, om inte
du också kommer att dricka — dricka — ja, dricka i din uselhet. Och
det vore också rätt åt dig, du — usch! ”
Ondskefullt brummande gick Prue sin väg.
“Den otäcka gamla häxan!” sade Adolf, som nu kom in för att
hämta rakvatten åt sin herre. “ Om jag vore hennes master, så skulle
hon fa än mera prygel.”
“Det vore då stört omöjligt,” försäkrade Dina. “ Du skulle bara se
hennes rygg; hon kan aldrig få igen klädningen öfver den.”
“ Jag tycker att sådana där eländiga kräk aldrig borde få gå omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
