Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Miss Ofelias erfarenhetsrön och åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 357
till bättre folk,” anmärkte Miss Jane. “ Eller hvad tycker ni, Mr. St.
Clare?” tilläde hon och vände hnfvudet kokett mot Adolf.
Det må här anmärkas, att Adolf bland andra sin herres tillhörigheter
äfven brukade tillägna sig hans namn och titel. Den benämning, under
hvilken han uppträdde inom de färgade sällskapskretsarne i New Or¬
leans, var alltså Mr. St. Clare.
“Jag är helt och hållet af eder mening, Miss Benoir,” genmälte
Adolf.
Benoir var Marie St. Clares familjenamn, och Jane var en af de tjä-
narinnor, som hon medfört från föräldrahemmet.
“ Förlåt, Miss Benoir, törs jag fråga, om ni ämnar bära dessa örhän-
gen på balen i morgon? De äro verkligen förtjusande!”
“Jag skulle just vilja veta, Mr. St. Clare, huru långt ni karlar kunna
gå i oförskämdhet! ” utbrast Jane med en knyck på nacken. “ Jag
skall inte bevilja er en enda dans på hela kvällen, om ni gör mig några
flera närgångna frågor.”
“O, så grym kan ni omöjligen vara! Jag skulle vilja ge till bra
mycket för att få veta, om ni tänker bära er ljusröda muslinsklädning,”
fortfor Adolf.
“ Hvad är det fråga om?” utropade Rosa, en vacker och liflig kvar-
teronflicka, som i detta ögonblick kom ilande utför trappan.
“Jo, Mr. St. Clare är så oförskämd !”
“På min ära!” utbrast Adolf. “Jag hänskjuter saken till Miss
Rosas afgörande.”
“Ja, han är allclid så näsvis och påflugen,” förklarade Rosa, i det
hon satte fram sin lilla nätta fot och såg på Adolf med retsam min.
“Jag blir alltid förargad, bara jag ser honom.”
“O, mina damer, mina damer, ni ha då riktigt sammansvurit er för
att krossa mitt hjärta?” klagade Adolf. “Man skall finna mig död i
min säng en vacker morgon, och då är det ni, som ha min död på ert
samvete.”
“Hör bara hur den odrägliga människan pratar,” utropade båda flic¬
korna gapskrattande.
“Se så, gå er väg nu !” hördes Dinas vreda stämma. “Jag har fatt
nog af ert dumma snack och kan inte tåla, att ni stå här och skräpa i
vägen för mig.”
“ Tant Dina är förargad för hon inte kan komma med på balen,”
anmärkte Rosa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
