Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Miss Ofelias erfarenhetsrön och åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 ONKEL TOMS STUGA.
“ Jag ger katten edra ljusfärgade baler,” förklarade Dina. “ Det
är just en syn, hur ni gå där och svansa och inbilla er vara livitt folk.
Ni äro i alla fall intet annat än niggrer, likaväl som jag.”
“ Tant Dina smörjer sig i ullen hvarenda dag för att få den att ligga
slätt,” inföll Jane.
“Men den är och förblir ull i alla fall,” sade Rosa, i det hon för¬
smädligt skakade sina långa, silkeslena lockar.
“ Nå, är kanske inte ull i Guds ögon lika god som hår ? ” genmälte
Dina. “Jag skulle just vilja fråga missis, hvem som är mest värd —
antingen ett par sådana där som ni, eller en sådan som jag. Ut med
er bara, edra skräpdockor; jag lider inte se er omkring mig!”
Här afbröts samtalet från två håll på en gång. Uppifrån trappan
hördes St. Clares röst spörja Adolf, huruvida denne ämnade stanna hela
kvällen i köket med hans rakvatten och Miss Ofelia, som kom från
matsalen, hördes ropa i köksdörren :
“ Jane och Rosa, hvarför stå ni här och slösa bort tiden ? Gå in och
sköt edra sysslor! ”
Vår vän Tom, som hade varit inne i köket under Prues besök, följde
efter henne ut på gatan. Hån såg henne gå sin väg framåt, under det
hon gång efter annan suckade tungt. Slutligen satte hon ned korgen på
en trappa och började ordna den gamla urblekta schal, som höljde
hennes skuldror.
Tom gick fram till henne.
“ Jag skall bära er korg ett stycke,” sade han medlidsamt.
“Hvarför skulle ni det?” genmälte Prue. “Jag behöfver ingen
hjälp.”
“ Ni tycks vara sjuk och ledsen,” fortfor Tom.
“Jag är inte sjuk,” ljöd det korta, afvisande svaret.
“ Jag önskar,” återtog Tom, i det han allvarligt betraktade henne,
“jag önskar, att jag kunde öfvertala er låta bli att dricka. Vet ni inte,
att det kommer att förstöra er till både kropp och själ ?”
“Jag vet, attjag är på väg till afgrunden,” svarade den stackars
gumman dystert. “ Ni behöfver inte säga mig det. Jag är elak —
jag är ogudaktig —jag går rakt ner i afgrunden. O Gud, jag önskar
att jag vore där!”
Tom ryste vid dessa hemska ord, som uttalades med dystert, lidelse¬
fullt allvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
