Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Miss Ofelias erfarenhetsrön och åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360 ONKEL TOMS STUGA.
er, huru Herren Jesus har älskat er och dött för er? Har ingen sagt
er, att han vill hjälpa er, och att ni kan komma till himlen och finna
ro till sist ? ”
“Jag ser just ut som om jag skulle till himlen! ” genmälte Prue.
“Ar det inte dit hvitt folk kommer? Kan just tänka, att de skulle
vilja ha mig där! Jag vill hällre komma till helvetet för att slippa
ifrån master och missis. Jaha, det är säkert det! ”
Med sitt vanliga stönande lyfte hon korgen upp på hufvudet och gick
därifrån.
Tom återvände hem, sorgsen till mods. På gården mötte han lilla
Evangelina; en krans af hyacinter prydde hennes guldlockiga hufvud
och ögonen strålade af glädje.
“O, så roligt att du kom, onkel Tom ; pappa säger att du far ta ut
de båda små hästarne och köra för mig i min nya lilla vagn ! ”
utropade hon och fattade honom vid handen. “ Men hvad fattas dig,
onkel Tom ; du ser så ledsen ut ! ”
“Jag är också ledsen, Miss Eva,” svarade Tom. “ Men jag skall gå
efter hästarne åt er.”
“Men säg mig först, livad som har händt. Jag såg att du talade
med den stygga gamla Prue.”
Tom berättade för Eva på sitt enkla, allvarliga sätt den stackars
kvinnans historia. Eva gjorde icke som andra barn pläga göra i dylika
fall — hon hvarken grät eller brast ut i harmsna utrop. Hennes kin¬
der bleknade, och de klara barnaögonen fingo ett uttryck af djup sorg.
Hon tryckte båda händerna mot bröstet och suckade tungt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
