Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Miss Ofelias erfarenhetsrön och åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 359
“ Må Herren förbarma sig öfver er, arma människa! Har ni aldrig
hört talas om Jesus Kristus ? ”
u Jesus Kristus — livad är det för en ? ”
“ Jo, det är Herren,” svarade Tom.
“ Jag tror att jag hört talas om Herren och domen och afgrunden.
Jag har hört något därom.”
“ Men har då aldrig någon talat med er om Herren Jesus, som äls¬
kade oss arma syndare, och dog för oss ? ”
“ Vet ingenting därom,” svarade Prue ; “ ingen har någonsin älskat
mig; utom min man, och han är död.”
u Hvar har ni vuxit upp? ” fortfor Tom.
“ I Kentucky. En karl höll mig där för att jag skulle föda barn
till afsalu, och han sålde dem så fort de blefvo stora nog; slutligen
sålde han mig själf till en spekulant, af hvilken min nuvarande master
köpte mig.”
“Hur kom ni på den fula vanan att dricka?”
“ För att glömma mitt elände. Jag fick ett barn, sedan jag kom hit,
och jag trodde då att jag skulle få behålla det, eftersom master inte var
någon spekulant. Det var den kryaste och piggaste lilla unge, och
missis tycktes i början vara glad åt honom, för han skrek aldrig, och
fet och vacker var han. Men så blef missis sjuk, och jag vårdade
henne, och då fick jag själf feber och blef af med all mjölken. Barnet
föll af och blef bara skinn och ben, men missis ville inte köpa mjölk
åt det. Hon brydde sig inte om när jag sade henne, att jag inte hade
någon mjölk. Hon sade, att jag kunde gifva ungen af samma mat,
som vi andra åto, men han bara magrade och skrek och skrek, både natt
och dag, och var bara skinn och ben. Då blef missis afvogt stämd mot
det stackars barnet och sade, att det var ingenting annat än elakhet.
Hon önskade, att ungen måtte dö, sade hon, och hon lät mig inte ha
honom hos mig om nätterna, emedan han höll mig vaken, påstod hon,
så att jag sedan inte dugde till att göra någonting. Hon tvang mig till
att ligga i hennes rum, och jag måste lägga undan barnet i ett litet
vindsrum, och där skrek det ihjäl sig en natt. Ja, det var hvad det
gjorde, och då började jag dricka för att få skriket ur mina öron. Jaha,
och nu vill jag dricka, om jag också kommer i afgrunden för det.
Master säger alltid, att jag skall till helvetet, och jag svarar honom, att
jag redan är där.”
“ Ack, ni arma kvinna ! ” återtog Tom. “ Har då aldrig någon sagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
