Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Fortsättning af Miss Ofelias erfarenhetsrön och åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OlSTKEL TOMS STUGA. 381
att jag var känslosam som en kvinna och omöjlig för det praktiska lif-
vet, och så rådde han mig att flytta hit till New Orleans i vårt familje-
palats och slå mig på att skrifva poesi samt öfverlåta plantagens skötsel
åt honom. Jag fann rådet klokt, och vi skildes.”
“ Men hvarför gaf du inte då dina slafvar friheten?” sporde Miss
Ofelia.
“ Jag kunde inte förmå mig därtill. Att hålla dem som ett slags
maskiner att förtjäna pängar med ville jag ej ; men att låta dem hjälpa
mig att förstöra pängar föreföll mig inte alldeles så svårt. Några af
dem voro gamla trotjänare, vid hvilka jag var mycket fäst, och de
yngre voro deras barn. De voro också allesamman mycket belåtna med
att få stanna hos mig.”
“Här gjorde han ett uppehåll och gick tankfull fram och tillbaka på
golfvet. Efter en stund fortfor han :
“ Det fanns en tid, då jag närde planer och förhoppningar att uträtta
någonting här i världen. Jag hyste en dunkel och obestämd längtan
att blifva ett slags reformator — att befria mitt fädernesland från slaf-
veriets skamfläck. Jag förmodar, att alla unge män någon gång besjä¬
lats af slika känslor; men så . . .”
“ Nå, hvarför fullföljde du inte ditt uppsåt?” inföll Miss Ofelia.
“ Du borde inte ha satt handen till plogen och sett dig tillbaka.”
“ Sant nog, men det gick mig ej alls som jag väntat, och jag intogs
af samma lifsleda som en gång Salomo. Förmodligen var den en nöd¬
vändig förutsättning för visheten hos oss båda; alltnog, i stället för att
bli en samhällsreformator, blef jag ett stycke drifved, som allt. sedan
har följt med strömmen. Alfred gör narr af mig, hvar gång vi träffas,
och han har rätt, ty han uträttar verkligen någonting; hans lif är en
praktisk tillämpning af hans åsikter, under def mitt endast är ett för¬
aktligt drömmeri utan handling.”
“ Min häre kusin, kan du vara tillfredsställd med att på så sätt för¬
spilla din pröfvotid ? ”
“ Tillfredsställd ! Sade jag dig inte just nyss, att jag föraktar detta
lif? Men låt oss återkomma till frågan om frigifningen. Jag tror
inte, att mina åsikter om slafveriet äro så sällsynta; jag känner många
personer, som tänka på samma sätt. Landet suckar under detta ok,
och hur förnedrande det än är för slafven, är det så i ännu högre grad
för husbonden. Man behöfver inga glasögon för att se, att en hel klass
af vanartiga, lättsinniga och förnedrade människor midt ibland oss är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
