Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Topsy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 401
Säg mig nu uppriktigt, om du Lar tagit någonting mera, så slipper
du stryk.”
“ Ja, missis; jag tog Miss Evas röda halsband.”
“ Gjorde du det, du elaka unge ! Nå, hvad har du tagit mer ?”
“ Jag tog Rosas röda örringar också.”
“ Gå genast efter dem och lämna dem till mig! ”
“ Jag kan inte, missis ; de äro uppbrända.”
“Uppbrända! Hvad är det för prat? Gå strax efter dem, annars
får du stryk.”
Topsy förklarade bestämdt under suckar och tårar, att hon icke
kunde gå efter dem.
“De äro uppbrända,” försäkrade hon.
“Nå, hvarför brände du upp dem?” frågade Miss Ofelia.
“ För jag är så elak. Jag är mycket elak. Men jag kan inte
hjälpa det.”
Just i detsamma inträdde Eva i rummet, och Miss Ofelias blick föll
genast — på det röda korallhalsbandet, hvilket Eva som vanligt bar
på sig.
“Säg, Eva, hvar hittade du ditt halsband? ” sporde Miss Ofelia.
“ Hittade! ” gentog Eva förvånad. “ Jag har haft det på mig hela
dagen.”
“ Hade du det i går också ? ”
“Ja visst; och vet tant lilla, jag har haft det på mig hela
natten, för jag glömde att ta det af mig i går kväll, när jag klädde
af mig.”
Miss Ofelia såg alldeles förbluffad ut, och hennes öfverraskning
vardt inte mindre, då i samma ögonblick Rosa kom in med en korg
nystruket linne på hufvudet och de “uppbrända” korallörhängena
dinglande i öronen.
“Sannerligen jag kan begripa, livad jag skall taga mig till med ett
sådant barn !” utbrast Miss Ofelia förtviflad. “Hvarför i all världen
sade du, att du tagit de där sakerna, Topsy?”
“Missis sade ju, att jag skulle bekänna, och jag kunde inte hitta
på någonting annat att bekänna,” genmälte Topsy, gnidande sig i
ögonen.
“Men du kan väl begripa, att jag inte ville ha dig till att bekänna
något, som du inte gjort,” återtog Miss Ofelia. “Det är att ljuga lika
väl som det andra.”
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
