Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Topsy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 411
“Miss Felia ge stryk, hon ! Det är just den rätta! Hennes slag
kunde inte döda en mygga en gång. Nej, tacka vet jag gamle master,
han kunde slå så det sved i skinnet. Gamle master visste, hur han
skulle bära sig åt han.”
Topsy gjorde alltid stor affär af sina synder och skälmstycken, dem hon
uppenbarligen betraktade såsom någonting särskildt förträffligt.
“Hör på, ni svarta niggrer,” kunde hon ibland säga till sina åhö¬
rare, “vet ni, att ni allesamman ä’ syndare ? Antingen ni vet det eller
ej, så ä? ni det ändå — hvarenda en af er. Hvitt folk ä’ också syn¬
dare, det har Miss Felia sagt; men si jag tror, att niggrer ä’ de största
syndarne ändå. Men asch ! ingen af er går ändå opp emot mig. Jag
är skförfärligt elak, ser ni, så att ingen kan komma någon vart med
mig. Jag brukade laga så, att gamla missis svor öfver mig halfva sitt
lif. Jag tror, att jag är den styggaste varelse i hela världen ! ”
Och mycket belåten med sig själf och sitt tal, klängde Topsy vigt
upp till något högre beläget ställe, hvarifrån hon förhäfde sig öfver
sina mera fogliga och beskedliga kamrater.
Miss Ofelia hade om söndagarne all möda ospard att lära Topsy
’katekesen. Och som Topsy hade ett förträffligt minne, kunde hon snart
flytande rabbla upp sina läxor, hvilket i hög grad uppmuntrade hennes
lärarinna.
“ Hvad tror du väl det där gör henne för godt ? ” frågade en gång
St. Clare.
“Jo, det har i alla tider gjort barn godt. Det är ju hvad alla barn
måste lära sig, genmälte Miss Ofelia.
“Antingen de förstå det eller ej ?” invände St. Clare.
“ Barn förstå det aldrig, när de läsa det ; men när de bli äldre skola
de förstå det.”
“Jag för min del liar ännu icke förstått det,” gentog St. Clare,
“ehuru jag kan intyga, att du proppade det i mig från början till slut,
när jag var barn.”
“ Ack, du hade alltid så lätt för att lära, Augustin. Jag hade alltid
så stora förhoppningar om dig.”
“ Nå, har du inte det nu, också ? ”
“ Jag skulle önska, att du vore lika god nu som när du var gosse,
Augustin.”
“Det gör sannerligen jag själf också, kusin,” genmälte St, Clare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
