Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Topsy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412 ONKEL TOMS STUGA.
“Nå, så gå då på och plugga katekesen i Topsy ; kanske du ändå vin¬
ner någonting därmed — med tiden/’
Topsy, som under detta meningsutbyte stått orörlig som en svart bild¬
stod, fortsatte nu på ett tecken af Miss Ofelia :
“Våra första föräldrar, lämnade åt sin fria vilja, föllo ifrån det till¬
stånd, hvari de blifvit skapade.”
Topsy blinkade och såg frågande på Miss Ofelia.
“ Hvad vill du säga, Topsy ? ” sporde Miss Ofelia.
“ Säg, missis, var det tillståndet i Kentucky ? ”
“Hvilket tillstånd, Topsy?”
“Det tillstånd, som de föllo ifrån. Gamle master brukade säga, att
vi kommo ifrån Kentucky.”
St. Clare skrattade.
“Du måste gifva henne en förklaring,annars gör hon upp en själf,” sade
han. “Hon har emellertid gifvit uppslag till en ny utvandringsteori.”
“ Men var då tyst, Augustin,” sade Miss Ofelia. “ Hur skall jag
kunna uträtta någonting, om du bara skrattar?”
“Välan, jag skall på min ära inte vidare störa edra lektioner.” St.
Clare tog tidningen och slog sig ned i rummet innanför, till Topsy
hade läst upp sin läxa. Det gick på det hela taget ganska bra, om man
undantager en och annan kostlig omflyttning af några betydelsefulla
ord, samt att Topsy envist framhärdade i sina misstag trots Miss Ofelias
alla bemödanden att rätta henne. St. Clare, som, glömsk af sitt löfte,
fann ett elakt nöje i dessa misstag, kallade Topsy till sig och roade sig med
att låta henne upprepa de för Miss Ofelia så anstötliga missägningarna.
“Hur tror du, att jag skall kunna uträtta någonting med barnet, om
du fortfar på det här viset ? ” utbrast hon förebrående.
“ Ja, det är elakt; jag medger det,” svarade han. “ Men jag skall
inte göra så mer. — Det är dock någonting alltför lustigt att höra
henna trassla in sig i de långa, högtidliga meningarna,” tilläde han och
skrattade ånyo.
“ Men på det sättet rent af uppmuntrar du henne att taga de allvar¬
ligaste saker på lek ! ”
“A, jag vet inte det. För henne är det ena ordet ungefär lika bra
som det andra.”
“ Du önskade, att jag skulle gifva henne en god uppfostran, och du
borde tänka på, att hon är en förnuftig varelse. Du kan icke vara nog
försiktig raed ditt inflytande öfver henne.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
