Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. “Gräset torkar, blomstret vissnar”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 429
bref,” återtog Eva med fast stämma. “ Jag vet, mamma, att det går
dem djupt till sinnes att inte ens kunna så pass mycket. Tom är ledsen
däröfver; Dadda likaså, och många flera. Jag tycker det är orätt, att
de inte fa lära sig det.”
“Se så, se så, Eva; du är bara ett barn och begriper inte sådana
Äro inte de här juvelerna värda mycket pangar, mamma?”
saker,” utbrast Marie. “Dessutom får jag hufvudvärk af ditt
myckna prat.”
Marie hade alltid sin hufvudvärk att skylla på, när något samtal
icke behagade henne.
Eva smög sig bort; men ifrån den dagen sysselsatte hon sig ifrigt
med att lära Dadda läsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
