Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUTREDJE KAPITLET.
HENRIK.
UGUSTIN St. Clares broder Alfred hade, jämte sin
äldste son, en gosse på tolf år, kommit på besök till
villan vid Lake Ponchartrain för att därstädes till¬
bringa ett par dagar.
Man kunde icke gärna se en vackrare syn än dessa
båda tvillingsbröder vid livarandras sida. Ehuru i
alla afseenden livarandras motsatser, tycktes likväl
ett hemlighetsfullt band förena dem i en innerligare
vänskap än den bröder vanligen pläga ägna
De brukade under den korta samvaron promenera arm i arm i träd¬
gården och klandrade ständigt livarandras åsikter och handlingssätt;
men icke desto mindre voro de nästan oafbrutet tillsammans. Det såg
ut, som om själfva motsatserna förenade dem, likasom magnetens mot¬
satta poler dragas till hvarandra.
Alfreds äldste son, Henrik, var en vacker, mörkögd gosse, full af lif
och eld. Han blef från första ögonblicket alldeles förtrollad af sin
kusin Evangelinas själfulla behag.
De båda kusinerna skulle ut tillsammans på en ridtur. Tom ledde
fram Evas snöhvite springare, en liten häst af ponyras, lika fromsint
som sin härskarinna. Henriks häst var en svart arab, ett ädelt djur,
som med stora kostnader blifvit införskrifven för gossens räkning.
Henrik var mycket stolt öfver sin präktige häst, hvilken nu fram¬
leddes af en trettonårig mulattgosse, och då han tog tyglarne ur sin lille
(430)
hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
