Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 439
lingen framhålla de motsatta dygderna såsom eftersträfvansvärda.
Sålunda tror jag, att sanningens skönhet framstår så mycket klarare för
Henrik, då han ser, hurusom lögn och bedrägeri äro slafveriets utmär¬
kande kännetecken.”
“ För visso en mycket kristlig åsikt af saken ! ” utbrast Augustin.
“ Kristlig eller ej, så är den sann. I alla fall är den ungefär lika
kristlig som allt annat här i världen,” anmärkte Alfred.
“ Nåja, det kan jag gå in på,” svarade Augustin.
“ Emellertid tjänar det ingenting till, att vi längre afhandla dessa
ämnen, Augustin. Jag tror vi redan haft dem på tapeten några hundra
gånger eller så omkring. Hvad säger du om ett parti bräde i stället? ”
De båda bröderna gingo upp på verandan och sutto snart vid ett
bambubord med brädspelet emellan sig. Under det de ordnade bric¬
korna, anmärkte Alfred :
“ Om jag hade samma åsikter som du, Augustin, skulle jag göra
någonting för dem.”
“Det tror jag alldeles — du, som är en handlingens man. Men
hvad skulle jag väl göra ? ”
“A, börja med att uppfostra dina egna tjänare till exempel,” gen-
mälte Alfred med ett försmädligt leende.
“ Du kunde lika gärna lägga bärget Etna på deras skuldror och be¬
falla dem stå upprätta därinunder, som begära af mig att uppfostra
mina tjänare under det .tryckande ok, hvilket de nuvarande samhälls¬
förhållandena lagt på dem. En enda människa kan ingenting uträtta
emot ett helt samhälle. För att ett uppfostringssystem shall kunna å-
stadkomma någonting, måste det antingen sättas i gång och stadfästas af
staten, eller ock omfattas af så många enskilda medborgare, att det
småningom vinner stöd i allmänna tänkesättet.”
“Du har första kastet,” sade Alfred; och snart voro bröderna
helt upptagna af spelet, tills de stördes af hästtramp utanför ve¬
randan.
“ Där komma barnen tillbaka,” utropade Augustin och steg upp.
“Se på dem Alf! Har du sett någonting så vackert förr? ”
Det var verkligen en intagande syn. Henrik, med sitt stolta hufvud,
sina mörka, glänsande lockar och glödande kinder skrattade muntert,
i det han böjde sig mot sin sköna kusin. Denna var klädd i blå rid¬
dräkt med mössa af samma färg. Rörelsen hade gifvit äfven hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
