- Project Runeberg -  Onkel Toms stuga : En skildring af de förtrycktes lif /
440

(1902) [MARC] Author: Harriet Beecher Stowe With: Jenny Nyström-Stoopendaal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Henrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

440 ONKEL TOMS STUGA.
kinder en högre färgton, som förhöjde verkan af hennes genomskinliga
hy och guldgula lockar.
“ Hon är helt enkelt en bländande skönhet! ” utbrast Alfred. “ Du
skall få se, August, att hon inom kort kommer at krossa månget
hjärta ! ”
“ Ja, säkerligen ; Gud vet bäst, hur mycket jag fruktar därför!”
svarade Augustin med plötslig bitterhet, i det han skyndade ned för att
lyfta Eva af hästen.
“Eva, min älskling, hu har väl inte Öfveransträngt dig? ” frågade
han ömt och slog sina armar omkring henne.
“ Nej, pappa lilla,” ljöd svaret; men barnets korta, häftiga andning
oroade fadern.
“ Hur kunde du rida så fort, kära barn? Du vet ju, att det inte är
bra för dig.”
“Jag kände mig så kry, pappa lilla, och så var det så roligt, att jag
glömde mig.”
Augustin bar henne på sina armar in i salen och lade ned henne på
solfan :
“ Henrik, du måste vara rädd om Eva, du far inte rida så fort med
henne,” sade han.
“ Ja, farbror, jag skall vara försiktigare med kusin Eva,” svarade
Henrik. Gossen satte sig ned invid soffan och tog Evas hand i sin.
Eva kände sig snart mycket bättre. Hennes far och farbror åter¬
vände till sitt spel; barnen voro allena.
“Vet du, Eva, jag är så ledsen, för pappa tänker stanna här endast
två dagar till och se’n får jag inte se dig igen på så länge! Om jag
finge stanna hos dig, skulle jag försöka att blifva snäll och att inte
vara stygg mot Dodo. Jag vill visst inte behandla Dodo illa, men
olyckan är, att jag har ett så häftigt sinne. Jag är i alla fall alls inte
elak mot Dodo ; jag ger honom ofta pängar, och som du ser är han väl
klädd. Jag tycker, att Dodo på det hela tagit har det mycket bra.”
“Skulle du, kusin Henrik, tycka, att du hade det mycket bra, om
ingen människa hölle af dig?”
“ Jag ? Nej, det är ju tydligt.”
“ Men du har tagit Dodo från hans vänner, och nu har han ingen
som håller af honom — ingen människa kan ha det bra på det sättet.”
“Ja, men det kan jag ju inte hjälpa. Jag kan inte skaffa hit hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:30:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onkeltoms/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free