Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Den lilla Evangelisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 457
söka bli snäll för min skull, ty jag kommer att stanna endast en kort
tid hos dig.”
Topsys ögon fylldes af tårar, ty i detta ögonblick hade en stråle af
verklig tro, en stråle af himmelsk kärlek genomträngt mörkret i hennes
hedniska själ. Hon böjde sig ned och snyftade och grät; medan Eva,
skön som en ängel, kärleksfullt lutade sig öfver henne.
“ Stackars Topsy !” sade Eva. “ Vet du inte, att Jesus älskar alla
lika? Han vill lika gärna älska dig som mig. Han älskar dig på
samma sätt som jag gör, endast långt mera, emedan han är långt bättre
än jag. Han skall hjälpa dig att bli snäll, så att du till slut får
komma i himmelen och bli en ängel för evigt, lika väl som om du
vore hvit. Tänk på detta, kära Topsy ! du kan bli en af dessa saliga
änglar, om hvilka onkel Tom sjunger.”
“O, kära Miss Eva, kära Miss Eva!” utropade Topsy. “Jag
vill försöka, jag vill försöka; jag har aldrig brytt mig om någonting
förut.”
I detta ögonblick släppte St. Clare gardinen.
“ Detta påminner mig om min mor,” yttrade han till Miss Ofelia.
“ Det är sant, hvad hon brukade säga mig: om vi vilja återge de
blinda deras syn, måste vi göra som Kristus gjorde — taga Vlem till
oss och lägga våra händer på dem”
“Jag har alltid haft motvilja mot negrer,” sade Miss Ofelia, “och
det är sant, att jag aldrig kunnat fördraga, att det där barnet rört vid
mig; men jag trodde inte, att hon visste det.”
“ Tro inte, att man kan dölja sådant för barn,” genmälte St. Clare.
“Gör hvad godt som hälst för ett barn, och du skall ej förvärfva dess
tacksamhet, så länge denna motvilja kvarstannar i ditt eget hjärta.”
“Jag vet inte rätt, hur jag skall bära mig åt därmed,” genmälte
Miss Ofelia. “Negrerna äro mig verkligen motbjudande och i all
synnerhet detta barn. Jag vet inte, hur jag skall komma ifrån denna
känsla,”
“Eva tycks klart veta det, hon.”
“ Ja, hon är så kärleksfull! ” återtog Miss Ofelia. “ Men i alla fall
är hon inte annat än en sann kristen, och jag önskar uppriktigt, att jag
vore lik henne. Hon har nu gifvit mig en läxa, som jag hoppas inte
så lätt glömma.”
“ I sådant fall är det inte första gången ett litet barn undervisar en
gammal lärjunge,” genmälte St, Clare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
