Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. De sista kärleksbevisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484 ONKEL TOMS STUGA.
hon betrakta endast för att finna brister hos detsamma; men när det en
gång väl var borta, kunde hon ej finna ord nog till dess beröm.
Medan detta samtal ägde rum i salongen, fördes ett annat i St.
Clares bibliotek.
Tom, som numera alltid oroligt följde sin husbonde i spåren, hade
sett honom gå in i biblioteket; och efter att förgäfves under en längre
stund ha väntat, att han skulle komma ut, beslöt Tom slutligen göra sig
ett ärende dit in.
Han inträdde sakta. St. Clare låg framstupa på sin soffa vid andra
änden af rummet med Evas bibel uppslagen framför sig. Tom gick
fram och stannade invid soffan. Han tvekade ; men i detsamma reste
St. Clare sig häftigt upp. Toms ärliga ansikte, så fullt af sorg och med
ett så innerligt uttryck af tillgifvenhet och deltagande, rörde St. Clare
djupt. Han lade sin hand på Toms och lutade sin panna däremot.
“ O, Tom, min gosse, hela världen är så tom som ett äggskal för
m’g-”
“Jag förstår det, master, jag förstår det,” genmälte Tom. “Men,
ack, om master endast kunde blicka upp dit, där vår dyra Miss Eva är,
upp till den käre Herren Jesus! ”
“ Ack, Tom, jag blickar nog dit upp, men olyckan är, att jag ingen¬
ting ser. Jag önskar, att jag kunde se.”
Tom suckade tungt.
“ Det tyckes vara gifvet åt barn samt åt sådana stackars hederliga
varelser som dig att se, hvad vi andra inte kunna se,” återtog St. Clare.
“ Huru kommer det sig ? ”
“ Du har dolt detta för visa och kloka och uppenbarat det för en¬
faldiga,” mumlade Tom. “Ja, Fader; ty så har varit behagligt för
dig.”
“ Tom, jag tror inte, jag kan inte tro, jag har blifvit van vid att
tvifla,” fortfor St Clare. “Jag vill tro på bibeln, men jag kan inte.”
“ Käre master, bed till den gode Guden, bed : Herre jag tror, hjälp
min otro! ”
“ Hvem vet egentligen någonting med visshet ? ” återtog St. Clare
halfhögt för sig själf, i det han drömmande stirrade framför sig. “Var
all denna himmelska kärlek ocli tro allenast en älsklig sida hos det
ständigt skiftande människohjärtat, utan någon beståndande grund i
verkligheten och försvinnande med det sista andedraget? Finnes det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
