Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Återförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490 ONKEL TOMS STUGA.
Under tiden faste han sig för hvarje dag allt mera vid Tom. I hela
vida världen fanns intet eller ingen, som påminde honom så mycket om
Eva, och därför ville han ständigt ha Tom hos sig. Ömtålig och otill¬
gänglig, som han vanligen var med hänsyn till sina djupare känslor,
kunde han nästan tänka högt i Toms närvaro. Detta skulle ej häller
väckt förvåning hos någon, som lagt märke till den Ömhet och hängif-
venhet, hvarmed Tom städse följde sin unge husbonde.
“ Hör på, Tom,” sade St. Clare en dag, “jag ämnar göra dig till en
fri man ; gör därföre dina saker i orduing och håll dig beredd på att
resa till Kentucky.”
Den plötsliga glädjeblixt, som lyste upp Toms ansikte, i det han
höjde sina händer mot himlen och utropade : “ Lofvad vare Herren ! ”
förargade St. Clare, som icke tyckte om, att Tom så gärna ville lämna
honom.
“ Du har väl inte haft det så svårt här, Tom, att du behöfver bli så
förtjust öfver att få komma härifrån,” anmärkte han torrt.
“ Nej, nej, master, det är inte därför —det är för att jag blir en fri
man ! Det är detta, som gör mig så glad.”
“ Men, Tom, tycker du då inte, att du för din egen del haft det bättre
här, än om du varit fri ?”
“ Nej, visst inte, master St. Clare ” svarade Tom ifrigt. “ Nej, visst
inte ! ”
“Men du kunde dock omöjligen genom ditt eget arbete ha förtjänat
sådana kläder och sådan kost, som dem jag gifvit dig.”
“ Det är sant, master St. Clare ; master har alltid varit mer än god.
Men ser master, jag vill hällre ha dåliga kläder, dålig bostad, dåligt
allting och ha det som mitt eget än ha det bästa, som är en annans. Så
tycker jag, master, och jag tror, att det är naturligt, master.”
“ Ja, det är nog så, Tom, och du kommer således att resa härifrån
och lämna mig om en månad eller så,” genmälte St. Clare, ganska miss^
belåten. “Och hvarför du inte skulle göra det, kan ingen människa
begripa,” tilläde han i muntrare ton, i det han steg upp och började gå
af och an i rummet.
“ Inte så länge master är bedröfvad,” återtog Tom. “ Jag vill stanna
hos master. Så länge han behöfver mig och jag kan vara till någon
nytta.”
“ Inte så länge jag är bedröfvad, Tom ? ” gentog St, Clare, sorgset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
