Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Återförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 491
blickande ut genom fönstret. “När skall väl min bedröfvelse taga en
ände ? 77
“ När master St. Clare blir en kristen/7 svarade Tom.
“Och du vill verkligen stanna hos mig, tills den dagen kommer?”
utbrast St. Clare småleende, i det han vände sig om och lade sin hand
på Toms axel. “Ack, Tom, min hederlige, enfaldige gosse! Jag vill
inte hålla dig kvar till den dagen. Res du hem till din hustru och
dina barn och hälsa dem alla från mig.77
“Vet master, jag har för mig, att den dagen snart kommer,77 gen-
mälte Tom allvarligt och med tårar i ögonen. “ Herren har ett arbete
åt master.77
“ Ett arbete åt mig, säger du?77 gentog St. Clare. “ Nå, låt mig nu
också tå veta, livad du tror det vara för ett slags arbete.’7
“ Jo, till och med en sådan stackars varelse som jag har ett arbete sig
anförtrodt af Herren; och master St. Clare, som har lärdom och rike¬
dom och vänner — hur mycket skulle inte master kunna göra för
Herren !77
“ Tom, du tyckes tro, att Herren behöfver ganska mycket uträttadt
åt sig,77 genmälte St. Clare leende.
“ Vi göra åt Herren allt hvad vi göra för hans skapade varelser,77
svarade Tom.
“ En god teologi, det där, Tom; betydligt bättre än den doktor B.
predikar, det är då visst,77 anmärkte St. Clare.
Samtalet afbröts här, emedan St. Clare fick besök.
Marie St. Clare kände förlusten af Eva så djupt, som hon öfver huf-
vud kunde känna någonting. Och som hon var en kvinna, hvilken
ägde stor förmåga att göra en hvar i sin omgifning olycklig, hade hen¬
nes tjänare ännu större skäl att beklaga förlusten af sin unga härskar¬
inna, hvilkens välvilliga hjärtelag och kärleksfulla mellankomst så ofta
skyddat dem för hennes mors tyranniska och själfviska nycker. Stac¬
kars gamla Dadda var i synnerhet förtviflad öfver sin lilla älsklings
bortgång. Hon grät natt och dag och blef till följd af sin omåttliga
sorg mindre skicklig och rask än vanligt i sina tjänster, hvilket ådrog
kenne en ständig skur af förebråelser från hennes obilligt fordrande
matmor.
Miss Ofelia kände också djupt förlusten, men i hennes goda och red¬
liga hjärta bar den frukt till evinnerligt lif. Hon var vekare och mil¬
dare än förr; och änskönt hon var lika trägen som någonsin i uppfyl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
