Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Slafbasaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528 ONKEL TOMS STUGA.
moder som hälst skulle ha hyst. Men Emmeline hade intet hopp,
intet skydd.
“ Tänk, mamma, så roligt det vore, om du kunde få plats som
kokerska och jag som kammaijungfru eller sömmerska i en och samma
familj ! Jag tror bestämdt, att det kan gå. Låt oss bara båda se så
glada och hurtiga ut som möjligt och tala om allt, livad vi kunna göra,
så kanske det lyckas.”
“Jag önskar, att du i morgon slätkammar ditt hår,” sade Susanna.
“ Men hvarför det, mamma ? Det ser inte på långt när så
trefligt ut.”
“Det kan väl hända, men det blir i alla fall bättre för dig vid
försäljningen.”
“Det kan jag inte förstå, mamma lilla! ” invände Emmeline.
“Jo, ser du, barn,” återtog modern, “ aktningsvärda familjer skola
hällre köpa dig, om du ser enkel och blygsam ut, än om du försöker
göra dig vacker. Jag känner dem bättre än du.”
“ Då skall jag göra det, mamma.”
“Och, Emmeline, ifall vi aldrig skulle få se hvarandra mer efter
morgondagen, om vi bli sålda åt skilda håll, så kom alltid ihåg, hur du
blifvit uppfostrad, och allt livad missis sagt dig; tag din bibel och din
psalmbok med dig och om du är trofast emot Herren, så skall också
han vara trofast emot dig.”
Så talar den stackars kvinnan under djup nedslagenhet; ty hon vet
att i morgon hvilken man som hälst, huru usel och rå, huru gudlös och
obarmhärtig, kan bli ägare af hennes dotter till både kropp och själ,
allenast han har pängar att betala henne med, och då — hur skall bar¬
net kunna förbli trofast emot Herren? Hon tänker på allt detta, me¬
dan hon håller dottern i sina armar och önskar, att denna hvarken vore
vacker eller behaglig. Det nästan ökar hennes smärta och bekymmer
att tänka på, i hvilken renhet och gudsfruktan barnet blifvit upp-
fostradt. Men hon har ingen annan utväg än att bedja; och otaliga äro
de böner af samma slag, hvilka uppsändts ur eländets djup i dessa akt¬
ningsvärda, lagligt berättigade och snyggt inredda slaffängelser —
böner, dem Gud icke har förgätit, såsom det en dag skall visa sig; ty
det är skrifvet: “Hvilken som förför en enda af dessa små, som tro
på mig, honom är det bättre att en kvarnsten hängdes vid hans hals och
han sänktes ned i hafvets djup.”
Det milda, vemodsfulla, stilla månskenet lyser in genom fönstren och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
