Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI. Slaftransporten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 541
“ Ja, master,” svarade Tom med fasthet.
“ Nå, det skall jag snart taga ur dig. Kom ihåg, att jag på min egen¬
dom inte tål några skrålande, bedjande och sjungande niggrer. Ser du,
jag är din kyrka nu, minns det, du;” och Legree stampade med foten
och sände Tom en vredgad blick. “ Hädanefter kommer du att dansa
efter min pipa, begriper du.”
Det var en röst inom den ödmjuke svarte mannen som högt ropade
nej ! till detta råa tilltal; och för hans erinring framträdde de ord, som
Eva så ofta hade läst för honom : “ Frukta dig icke, ty jag har åter¬
löst dig. Jag har kallat dig vid namn. Du är mm.”
Men Simon Legree hörde ej den rösten och kommer aldrig att för¬
nimma den. Han betraktade ett ögonblick med bister uppsyn Toms
sorgsna ansikte, tog därefter hans välförsedda kista och bar den till
skansen, där han snart omringades af flere besättningskarlar. Under
många skrattsalvor på de “niggrers” bekostnad, hvilka söka spela
gentlemen, såldes de olika klädespersedlarne till besättningen, och den
tomma kistan utbjöds slutligen på auktion. Man tyckte allmänt, att
det var ett godt infall, och kistan slogs bort under mycket skämt.
Efter denna lilla affär vände Simon tillbaka till sin egendom.
aNu, Tom, har jag befriat dig från all öfverflödig packning. Var
nu rädd om de kläder jag gifvit dig, ty det kommer att dröja länge nog,
innan du far några nya. Mina niggrer måste lära sig att vara akt-
samma om kläder, ty jag består dem inte med mer än en kostym om
året.”
Simon gick därpå fram till Emmeline, som var hopkedjad med en
annan kvinna.
“ Se glad ut, min lilla vän,” sade han och tog henne under hakan.
“ Flickan såg på honom med en blick af fasa och förskräckelse, som
icke undföll grobianen. Han rynkade pannan och fortfor med hotfull
uppsyn :
“ Inga nycker, slyna! Du måste se vänlig ut, när jag talar till dig;
hör du det? Och du, ditt gamla gula månsken !” fortfor han, i det
han gaf en knuff åt mulattkvinnan, med hvilken Emmeline var sam¬
mankedjad. “ Vill du låta bli att sitta och tjura ! Du måste se gladare
ut, säger jag dig!”
Och trädande tillbaka några steg, återtog han :
“Se på mig nu, allesamman ! Se på mig ... se mig rakt i synen . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
