Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII. Kassy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OKKEL TOMS STtJGrA. 561
göra honom till pådrifvare och ett slags uppsyningsman, åt hvilken han
vid tillfällig bortresa kunde anförtro plantagens skötsel. Men det
första och sista villkoret för att rätt kunna fylla en sådan befattning
var i Legrees tanke hårdhet. Då nu Tom synbarligen icke besatt
denne egenskap, beslöt Legree att bibringa honom den ; och några
veckor efter Toms ankomst fann han tiden vara inne att påbörja
härdningsprocessen.
En morgon, när slafvarne skulle begifva sig ut på fältet, märkte
Tom med öfverraskning, att ibland dem befann sig en nykomling,
hvilkens utseende väckte hans synnerliga uppmärksamhet. Det varen
högväxt, smärt kvinna med små, vackert formade händer och fötter
samt väl klädd. Hon tycktes vara emellan trettiofem och fyrtio år,
och hennes ansikte var ett af dessa, hvilkas blotta åsyn väcker
föreställning om en mångskiftande, olycklig och romantisk historia.
Pannan var hög och ögonbrynen voro vackert tecknade. Den raka,
välformade näsan ; den fint skurna munnen samt halsens och hufvudets
vackra skapnad vittnade, att hon en gång måste ha,varit ovanligt
vacker. Men ansiktet var nu djupt fåradt af bittra och långvariga
lidanden. Hon hade en gulblek och sjuklig hy, infallna kinder,
skarpa drag och tärd gestalt. Hvad som emellertid mest tilldrog sig
uppmärksamheten hos denna kvinna var hennes stora, nattsvarta ögon,
skuggade af långa, svarta ögonhår och uttryckande en sällsam bland¬
ning af trots och förtviflan. Ett drag af trots och stolthet, paradt med
hopplös och bitter resignation, präglade i öfrigt hela hennes väsen.
Hvarifrån hon kom eller hvem hon var visste ej Tom. Då han först
märkte henne, gick hon rak och stolt bredvid honom i den disiga
morgongryningen. För de öfrige slafvarne var hon i alla händelser
känd ; ty de vände sig ofta om och betraktade henne med hånfulla och
skadeglada blickar.
“ Hon skulle däran till sist, hon med — det är rätt åt henne ! ” an¬
märkte en.
“ Hi, hi, hi l” fnittrade en annan. “Nu får hon själf smaka på hur
godt det är, missis ! ”
“ Det skall just bli roligt att se henne arbeta ! ” inföll en tredje.
“’Undrar, om hon skall bli pryglad i kväll liksom vi andra!”
“Det skall göra mig riktigt godt att se henne ligga under piskan !”
Kvinnan låtsade ej om dessa speord utan gick lugn och rak framåt
som förut. Tom, hvilken mycket vistats ibland bildadt och förfinadt
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
