Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII. Kassy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562 ONKEL TOMS STUGA.
folk, trodde sig af hennes hela väsen och uppträdande kunna sluta, att
hon tillhörde denna samhällsklass, och han kunde ej förstå, huru eller
hvarför hon kommit att sjunka ned i dessa förnedrade omständigheter.
Kvinnan hvarken såg på,eller talade till honom, ehuru hon under hela
vägen till fältet gick bredvid honom.
Tom var snart flitigt inne i sitt arbete, men kunde icke afhålla sig
ifrån att esomoftast kasta en blick på sin tystlåtna granne. Han
märkte snart, att en medfödd händighet gjorde arbetet lättare för
henne än det var för de flesta andra. Hon plockade bomullen syn¬
nerligen fort och nätt samt med en spotsk uppsyn, likasom föraktade
hon så väl arbetet som själfva de förödmjukande omständigheter, i
hvilka hon befann sig.
Under dagens lopp kom Tom att arbeta i närheten af mulattskan
Lucy. Hon var synbarligen sjuk, och Tom såg henne ofta skälfvä och
vackla, liksom vore hon färdig att falla till marken. Då Tom kom
henne närmre, öfverflyttade han tyst flere näfvar bomull från sin korg
till hennes.
“O, gör inte det, gör inte det!” utbrast Lucy öfverraskad. “Ni
utsätter er själf för obehag.”
I detsamma kom Sambo tillstädes. Han tycktes hysa särskildt groll
till Lucy; och svängande sin piska, röt han :
“ Hvad har du för dig, Lucy, hä ? ” och i samma ögonblick gaf han
henne en kraftig spark samt slog Tom öfver ansiktet med piskan.
Tom återtog tigande sitt arbete, men Lucy, sjuk och svag som hon
var, svimmade.
“Jag skall minsann sätta lif i henne, jag,” utbrast pådrifvaren med
ett rått grin; och tagande en knappnål ur sitt rockuppslag, stack
han den till hufvudet in i hennes arm. Lucy stönade och reste sig till
hälften.
“ Upp med dig, ditt djur,” fortfor pådrifvaren, “och arbeta här, an¬
nars skall jag lära dig flera konster ! ”
Lucy syntes för några ögonblick sporrad till en onaturlig ansträng¬
ning och arbetade med förtviflad ifver.
“ Håll på så där,” återtog Sambo, “ eljes skall jag minsann komma
dig att önska, att du vore både död och begrafven i kväll.”
“ Det önskar jag redan nu,” hörde Tom henne svara, hvarefter hon
mumlade: “O, Herre, huru länge ännu? O, Herre, hvarför hjälper
du ej oss, arma ? ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
