Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV. Kvarteronkvinnans historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576 ONKEL TOMS STUGA.
förfining. Jag lekte som barn i praktfulla rum ; jag var klädd som en
liten prinsessa, och alla som kommo på besök talade vänligt och beröm¬
mande till mig. I den stora präktiga trädgården brukade jag leka kura
gömma bland orangeträden med mina bröder och systrar. När jag blef
äldre, sändes jag till en klosterskola, där jag fick lära mig franska, spela
piano, brodera och allt möjligt.
“Då jag var fjorton år gammal, dog min far mycket hastigt. Jag
kom hem till begrafningen ; och vid bouppteckningen befanns det, att
tillgångarna knappast täckte skulderna. Ibland de förra h\efjag upp¬
tagen . . . Min mor var ju slafvinna, men min far hade alltid haft för
afsikt att frigifva mig, ehuru det icke blifvit af för honom. Jag hade
alltid vetat hvem jag var, men icke tänkt mycket därpå. Hvem kunde
också tro, att en stark, kraftfull man såsom min far så snart skulle
falla ifrån ? Han var frisk ända till fyra timmar före sin död; han
föll offer för koleran — en af de förste, som dogo i farsoten i New
Orleans. Dagen efter begrafningen reste min fars lagliga hustru med
sina barn upp till sin fars plantage. Jag tyckte nog de bemötte mig
underligt, men förstod inte hvarför . . .
“ At en ung advokat uppdrogs att ordna affärerna. Han infann sig
hvarje dag i sterbhuset och talade mycket vänligt med mig. En dag
hade han med sig en ung herre, som jag tyckte vara den vackraste man
jag någonsin sett. Jag skall aldrig glömma den aftonen ... Vi
vandrade sida vid sida i trädgården, Henry och jag. Ensam och sorg¬
sen, som jag var, gjorde hans vänlighet och hänsynsfullhet ett djupt
intryck på mig. Han sade, att han sett mig, innan jag kom i kloster¬
skolan, samt att han länge älskat mig och ingenting högre önskade än
att få bli min vän och beskyddare. Körtel igen, han hade, ehuru han
inte omtalade det för mig, betalat 2000 dollars för mig, och jag var
hans lagliga egendom. Och jag blef gärna hans, ty jag älskade
honom . . .
“Ja, jag älskade honom,” återtog Kassy efter några ögonblicks paus.
“ O, hur högt älskade jag honom ej ; hur högt älskar jag honom ej
ännu ; och jag skall alltid älska honom, så länge jag andas ! Han var
så skön, så högsinnad, så ädel! Han gaf mig allt, som kunde fas för
pängar; men jag satte inte så stort värde därpå —jag brydde mig en¬
dast om honom. Jag älskade honom högre än Gud och min egen själ,
och hans vilja var i allt min lag.
“ Jag önskade endast en sak — att han skulle låta viga sig vid mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
