Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV. Kvarteronkvinnans historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582 ONKEL TOMS STUGA.
honom gå och träda emellan. Han skrattade endast, sägande, att
gossen fick hvad han förtjänade. Han behöfde stukas —ju förr dess
hällre !
“ Het var som om någonting i det ögonblicket hade gått sönder
inuti mitt hufvud. Mina sinnen omtöcknades, och jag greps af ett
besinningslöst raseri. Jag erinrar mig nu endast, att jag såg en stor,
skarp bowie-knif ligga på bordet samt att jag grep den och rusade
på Butler. Sedan insveptes allt i mörker för mig; jag förlorade
medvetandet och visste inte till mig på många dagar.
“ Hå jag ändtligen återfick sansen, fann jag mig ligga till sängs i ett
snyggt rum — ej mitt eget. En gammal negress vårdade mig; en lä¬
kare kom ibland och såg om mig, och det var tydligt, att jag var före¬
mål för en omsorgsfull skötsel. Snart fick jag veta, att Butler rest bort
och lämnat mig i detta hus för att säljas; det var därför man gjorde
sig så mycket besvär med mig.
“ Jag ville inte bli frisk utan hoppades att fa dö; men jag förmådde
ej hindra, att febern lämnade mig. Snart var jag så återställd, att jag
kunde stiga upp. Då klädde de mig dagligen med mycken omsorg,
och herrar kommo och sågo på mig och gjorde frågor om priset med
mera. Jag var emellertid så dyster och tyst, att ingen af dem ville ha
mig. Man hotade mig med prygel, därest jag inte visade en gladare
uppsyn och sökte göra mig angenäm för de besökande.
“Sutligen infann sig en dagen gentleman vid namn Stuart. Han
tycktes hysa deltagande för mig och märkte synbarligen, att jag bar på
någon förfärlig sorg. Han återkom allt oftare, blef lämnad ensam
med mig och öfvertalade mig slutligen att lätta mitt hjärta för honom.
Därefter köpte han mig och lofvade att göra allt hvad han kunde för
att taga reda på och återköpa mina barn. Han gick till det ställe, där
Henry sist hade varit, och blef upplyst om, att gossen sålts till en plan-
tageägare uppåt Pärlfloden. Detta var den sista underrättelse jag nå¬
gonsin haft om hans öde.
“ Däremot var det lätt att få reda på Elise. Hon hade blifvit köpt
af en gammal dam, och Stuart bjöd denna en stor summa för barnet,
men hon kunde inte förmås att afstå det.
“Kapten Stuart var alltid mycket god emot mig. Han ägde en
präktig plantage och tog mig med sig dit. Efter ett års förlopp födde
jag honom en son. O, hvad jag älskade det barnet! Den lille varel¬
sen var så lik min stackars Henry. Men jag hade fattat mitt beslut —-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
